Nordic Honorary Dragon Award 2021 tilldelades till den svenska regissören Ruben Östlund. Således har mycket fokus lagts på hans filmskapande och alla hans filmer har funnits tillgängliga för festivalens besökare. Det har även spelats in en exklusiv Directors Talk under festivalen där han intervjuats om filmer, livet och karriären.
"Göteborg Film Festival hyllar ett unikt filmskapande präglat av hög konstnärlig integritet och som på samma gång får oss att skratta, bli provocerade och ifrågasätta vår samtid. Med en lång rad av internationellt prisade filmer som De ofrivilliga (2008), Play (2011), Turist (2014) och guldpalmsvinnaren The Square (2017) har han etablerat sig som en av nordens mest framstående filmskapare."
Smaken är som baken, alltså delad. När det kommer till Ruben Östlunds filmer så är det ett högst användbart uttryck. I min recension av hans senaste film The Square så skrev jag att hans filmer är lite som en Hawaii pizza, antingen så tycker man att det är ljuvligt eller så skriker man högt i ilska åt spektaklet. Läser man den recension så är det ingen hemlighet vad jag tycker om denna regissör.
Jag kan förstå att det kan kännas lite som att jag är en hycklare när jag tycker att Ruben Östlund genomgående gör pretentiös och framförallt TRÅKIG skit, samtidigt som jag med glädje går på Göteborg Film Festival som i sanningens namn visar upp en del av just den varan. Men jag ska försöka så gott det går förklara varför jag inte tycker att vi behöver hylla eller ge den här filmskaparen ett hederspris. Filmvärlden har väl också varit lite tudelad kring personen i frågas karaktärsdrag, då han porträtteras som både dryg, skrytande och allt för kaxig.
Jag kan verkligen gilla när filmer utmanar och vågar bryta barriärer. Kanske öppnar upp för en diskussion eller helt enkelt blir nästan artistiskt som ett konstverk. Men det är en skör gräns som man i min mening måste vara försiktig när man passerar. Annars blir det lätt att det blir pannkaka av allt ihop. Just den balansen tycker jag att han går över hela tiden.
För mig är det viktigt att en film underhåller. Det kan ju naturligtvis visas upp på enormt många olika sett och det är ju självklart en personlig sak vad man underhålls av. Men jag tycker att det blir smärtsamt påtagligt att det provokativa och "konstnärliga" alltid får stå i centrum. Vilket för med sig att manuset i många fall tappar både mening samt driv. Det finns ingen av hans filmer som gör att jag känner mig underhållen. Får de mig att tänka till ibland? Absolut, men jag blir fortfarande inte underhållen för det hela är paketerat i ett så oerhört tråkigt omslag. Läs en bok eller gå på ett seminarium istället om det är just debatten du vill åt.
Som en sista grej. Behöver vi verkligen hylla honom något mer? Har han i ärlighetens namn inte redan fått massa hyllningskörer för sin jävla skit(ursäkta språket). Hade så många i främst Sverige verkligen tyckt om hans filmer om han inte var en svensk regissör? Jag ställer mig högst tveksam till den frågan och tror att en viss släng av patriotism spelar roll här.
Nåväl, det här är ingen personlig favorit för mig och det är inget konstigt med det. Ibland så skiljs våran smak och åsikter åt, det är ju också tur det för världen hade blivit väldigt tråkig annars.
Så jag sväljer min stolthet och gratulerar Ruben Östlund till detta pris. HEJA RUBEN. Ser så mycket fram emot din nästa film...förlåt kunde inte hålla mig.
Kommentarer
Skicka en kommentar