Genre: Drama
Land: Italien
År: 2020
Regi: Emma Dante
I rollerna: Alissa Maria Orlando, Susanna Piraino, Anita Pomario, Eleonora De luca
Historien om fem föräldralösa systrars liv och hur deras relationer till varandra påverkas för all framtid efter en tragisk olycka.
Maria, Pinuccia, Lia, Katia och Antonella är fem föräldralösa systrar som bor i en lägenhet i Palermo. De föder upp duvor i lägenheten och spenderar mycket tid med att dansa på den sicilianska stranden. Historien tar också sin början en vacker dag vid stranden som skulle bli en härlig stund i deras vardag. Men när en tragisk olycka inträffar förändras livet för dem alla. När de träffas senare i vuxen ålder finns den vanliga värmen där men också sorg samt skuld. Det blir en resa som sträcker sig över en livstid med syskonkärlek, vardagsliv och tragiska händelser som följer de fem systrarna.
Fotot är riktigt starkt och visar upp fina vyer varvat med den slitna lägenheten. Insatserna är även stabila från alla inblandade och regissören har lyckats skapa en bra dynamik mellan systrarna. Musiken är passande och det blir på det stora hela en mysig värld att kliva in i.
Idén om att göra ett familjedrama som sträcker sig över en längre tidsrymd är inte dum alls. Jag tycker om konceptet men det finns några saker som gör att det här inte flyger helt. Det första jag tänker på är tempot och speltiden. Allting går för snabbt och när tidshoppen kommer så har man inte hunnit sätta sig in i karaktärerna. Nu är speltiden 93 minuter och det hade behövts en halvtimme till för att på riktigt ge historien en chans. Istället blir det forcerat och en aning rörigt. Vid det första tidshoppet så får man faktiskt koncentrera sig och lista ut vem som är vem.
När allting lagt sig och man är med på banan igen så gillar jag det. Jag tror bara att mitt helhetsintryck hade varit starkare om regissören valt att vara mer direkt och inte så svävande i sin gestaltning av historien. Det blir på ett sätt mystiskt och härligt, men tappar också skärpan för att tända till fullt ut.
Le sorelle Macaluso är en vacker filmupplevelse både symboliskt och visuellt. Det finns som sagt ett par saker som gör att filmen inte tar det där nästa klivet, men bortser man från det så är filmen både vacker och tänkvärd. En film som säkert växer vid en andra titt. Men just nu stannar betyget på en trea som kan höjas med tiden
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
-----------
Totalt: 16
Betyg: ✅✅✅
Kommentarer
Skicka en kommentar