Titel: Holidate
Genre: Komedi / Romantik
Land: USA
År: 2020
Regi: John Whitesell
I rollerna: Emma Roberts, Luke Bracey, Kristin Chenoweth, Frances Fisher, Andrew Bachelor
Två främlingar som tröttnat på singellivet under ett julfirande kommer överens om att vara varandras platoniska dejter under årets kommande högtider. Men arrangemanget visar sig bli svårare att genomföra än vad de tänkt.
Sloane är en ung kvinna som bor i Chicago. Högtiderna blir alltid jobbiga mest för att hennes dömande familj konstant påpekar att hon inte har ett förhållande. Men hon har fortfarande inte kommit över sin senaste pojkvän, trots det så försöker mamman Elaine få ihop henne med en ny man. Under tiden firar Jackson en ung australisk man julen med en tjej som han inte alls är intresserad av att ha en relation med. Det slutat katastrof och de både två högtidshatande personerna träffas i en klädbutik. Efter mycket om och men bestämmer sig de båda att ingå ett avtal där de båda ska vara varandras dejter på alla årets högtider.
Jag förstår inte hur Netflix gång på gång kan producerar så sunkiga romantiska filmer. Jag tänker tidigare på Tall Girl och The Kissing Booth som har så oerhört värdelöst stereotypa stenålders manus. Det ska sägas att Holidate inte är fullt så värdelös, det finns en del roliga stunder men de är få. Filmen är dock så hopplöst förutsägbar och tråkig att det nästan blir skrattretande. Bara det att huvudkaraktären Sloane måste ändra sin stil för att fungera och konceptet att vara singel är tydligen SUPERKONSTIGT. Enligt den här filmen så har man misslyckats totalt, härligt tema till unga människor!!
Samtidigt så förstår jag att det finns personer som kan känna igen sig i deras känslor, det är jag inte emot. Jag önskar bara att man hade valt att porträttera den här känslan och gjort det mer smakfullt. Nu blir det istället så att man förlöjligar viktiga ämnen och förenklar historien till absurdum.
Det finns dock några få höjdpunkten. Emma Roberts gör bra ifrån sig och får stå för en del av humorn. Historien börjar också bra med både dråplighet och situationer som många kan känna igen sig i. Den känslan varar dock inte längre än kanske 10 min tills de två huvudpersonerna möts och ingår sin pakt. Fotot är fint och jag gillar de olika högtidsmiljöerna. Det positiva slutar där. För resten är rörigt och inte av samma klass. På det stora hela så bjuds tittaren på usel dialog, löjliga karaktärer och bitvis kasst skådespeleri.
Jag kan se hur manuset vill få ut nåt nytt och kreativt men det landar tyvärr platt. Den där härliga känslan som man gärna söker efter i den här genren är som bortblåst. En film får gärna vara lite förutsägbar och klyschig men det finns ju gränser. Jag blir uppenbart provocerad av historier som denna, speceillt när castingen blir så uppenbart genomtänkt. En kvinnlig karaktär som först ska va lite knasig för att sen ändras och bli het samt han en superhunk som pratar australienska. Livet måste ju vara otroligt svårt för två så välpolerade personer? BU FUCKING HU!
Personligen så tycker jag att man alltid ska ge chansen innan man dömmer en film. Ibland blir man positivt överraskad och andra gånger så blir man gråtfärdig (inte på ett positivt sätt). Holidate är ett tidsfördriv som fungerar för en kort stund. Men den är tyvärr lika lätt bortglömd som en deltävling i melodifestivalen.
2 - Skådespelare
1 - Handling
1 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
-----------
Totalt: 9
Betyg: ✅➕
Betyg julkänsla:🎅
Känner ingen julkänsla alls. Visst firas det julafton i två korta episoder under filmens gång, men stora delar utspelar sig kring annat. Ne det här är en film som inte ger mig några julkänslor alls. Kolla in nåt annat om du vill bli peppad inför julen.
Kommentarer
Skicka en kommentar