Julkalendern lucka 11: Love Actually

Titel: Love Actually

Genre: Romantik / Komedi

Land: UK 

År: 2003

Regi: Richard Curtis

I rollerna: Hugh Grant, Liam Neeson, Emma Thompson, Colin Firth, Laura Linney

Vi får följa åtta väldigt olika personer när de hanterar sina kärleksliv i olika löst sammanhängande  berättelser, som alla utspelar sig under en hektisk månad före jul i London. 

Julen närmar sig och ovanliga saker sker omkring människorna i London. För en del människor är livet påväg att förändras där kärleken är inblandad på ett eller annat sätt. Några blir förälskade, andra bryter upp och nån är desperat efter att få sällskap. Andra försöker hitta tillbaks till varandra, träffas på de mest oväntade ställena eller helt enkelt försöka hitta modet att visa sina känslor. 

När det kommer till romantiska komedier så känns det som att Love Actually beredde vägen för andra filmer inom genren som hade ett manus med många karaktärer och parallella historier. Jag tänker t.ex på Valentine's Day, He's Just Not That Into You och New Year's Eve. Hur som helst så har filmen idag nästan fått en kultstatus och för många är det här ett måste kring juletiden. 

Vad är det då som gör filmen bra? Ja, låt oss börja med skådespelarinsatserna. Det är kanske inte de svåraste insatserna men oj va man lyckas med den komiska tajmingen. Ibland så kan det bli för spontant när nya karaktärer introduceras kontinuerligt men här gör alla ett minnesvärt gästspel, tänker ju främst på Rowan Atkinson. Som alltid när det gäller parallella historier så är det några man tar tills sig mer än andra. Här lyckas man att få till en jämn nivå där faktiskt alla känns mer eller mindre likvärdiga. 

Det finns en rad aspekter som gör Love Actually till en stark romantisk komedi. MEN det ska påpekas att det finns en del svagheter. Filmen har tyvärr inte åldrats helt väl när det kommer till värderingar och uttryckssätt. Bitvis är det helt bisarrt smärtsamt hur svaga de kvinnliga karaktärerna är skrivna. Istället rättfärdigas alla de konstiga beteenden från männen. Det är mycket sexism och tråkiga könsroller. Visst det kanske är naivt av mig att förvänta mig någonting annat i en så pass klyschig film, men så här i efterhand så är det konstigt att folk inte höjt på ögonbrynen mer.

Fan det är jobbigt ibland när man lever med ett minne och förhoppningar på en film. Jag vill gilla den mer än vad jag i dagsläget gör eller kanske rättare sagt, jag vill gilla den lika mycket som jag gjorde när jag var yngre. För när man ser om den nu så är det svårt att helt acceptera de romantiska bitarna och jag tycker att manuset faller platt på den aspekten. Dock så är den väldigt rolig och från den vinkeln så tycker jag mycket om den. Sen är både fotot och musiken stabila, där de gör det mesta för att få till julkänslan. Men ja det här var svårare än väntat att analysera och att inte drunkna i personliga minnen. 

Romantiska komedier har av historiska skäl inte så bra rykte. Antingen så är det överspel, allt för klyschigt eller helt enkelt inte trovärdigt. Trots sina brister så är Love Actually ett starkt bidrag i genren. Det må hända att jag klagat en del men det frångår ändå inte att filmen är både sevärd och underhållande. Betyget landar tillslut på en stark 3a. 

4 - Skådespelare 

3 - Handling

4 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

-----------

Totalt: 17

Betyg: ✅✅✅➕

Betyg julkänsla: 🎅🎅🎅

Inte en super julfilm för min del, visst den brukar dyka upp även i mina kanaler kring den här tiden. Men i och med att historierna utspelar sig på så skilda sett så får jag inte den där tunga julkänslan. Men visst finns det mycket som gör att man ändå blir lite glad, tänker främst på Bill Nighys på nåt sätt Grinchen karaktär.