Fortsätt till huvudinnehåll

Tisdagsfilmen: One Hour Photo


(2002, Mark Romanek)

Sy Parrish är en ensam och tillbakadragen man, som hela sitt vuxna liv har arbetat i en fotobutik. Han lever sitt liv genom arbetet och han fascineras framförallt av familjen Yorkins foton som han framkallat i åratal. Intresset övergår dock sakta till besatthet och Sy utvecklar en ohälsosam relation till familjen.


Robin Williams var en mångsidig skådespelare som bemästrade både drama samt humor. Den senare genren var väl den han blev allra mest folkkär genom där han fått generationer att gråta av skratt. Att låta en skådis som är så outtalat kopplad till glädje spela en ondskefull roll är ett vågat kort att dra. Det kan vara ett smart val då publiken känner en större tillit och blir därför mer rädda för någon man sen tidigare "gillar". Samma år som den här filmen släpptes spelade han också skurken i Insomnia, vilket också blev ett intressant val. Utifrån mina erfarenheter hoppas jag fler regissörer vågar välja den svåra vägen fler gånger för det kan bli riktigt bra i slutändan.


Med små medel spelar Robin Williams riktigt bra som den udda stalkern Sy och skapar ett stort obehag. Här är han lågmäld och konstant närvarande. Utan varken våld eller blod så lyckas Romanek skapa en obehaglig och spännande atmosfär. Filmen har även ett snyggt foto och gillar hur fotografen använt sig av färger.

Psykologiska thrillers har alltid varit en favorit hos mig och jag gillar hur de i filmen utforskar samhällets normer samt människans psyke. Det är även viktigt att storyn hänger ihop och ständigt utvecklas, det tycker jag att filmen lyckas med bra. Från att börja lite trevande blir den relativt snabbt betydligt tätare i sitt berättande och dramaturgin har en bra uppbyggnad.


Styrkan i One Hour Photo som film är att man lyckats med en fin porträttering av "skurken". Det är nämligen så att även om Sy är obehaglig kan man inte hindra sig själv från att ändå tycka synd om honom. Hans livsöde målas upp på ett bra sätt och hans ensamhet blir slående. Publiken ämnas helt klart med en klump i magen och i slutet förstår man hans tankesätt. Som tittare vill man nästan sympatisera med honom, nästan i alla fall. Ett stort plus till att de också valt att transformera honom till den bleka och intetsägande mannen vilket ger mer tyngd och trovärdighet till karaktären.

- You've been doing my pictures for a long time.
- I almost feel like "Uncle Sy!" 


One Hour Photo är inte den mest välkända av Robin Williams filmer men kanske en av hans mest underskattade. Här gör han en av sina absolut bästa roller och levererar en prestation som sitter kvar länge i minnet.

På det stora hela är det här en riktigt välgjord och sevärd thriller. Det finns en bra karaktärsutveckling och en story som väcker intresse. Magkänslan säger att det inte riktigt har det där sista lilla för att få femman. Men en stark fyra landar det på för tillfället. Det är inte så dåligt, inte så dåligt alls.

Betyg: ✅✅✅✅

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...