Fortsätt till huvudinnehåll

Måndagsfilmen: Big Eyes


(2014, Tim Burton) 

Walter Keane slog igenom stort under 1950-talet med målningar av storögda barn. Det såldes målningar och och vykort av målningar för miljonbelopp. I själva verket var det dock hans fru Margaret Keane, som var konstnärinnan bakom målningarna.


På pappret så känns historien om paret Keane rätt intressant och fängslande. Jag har ändå en förståelse varför Tim Burton snappade upp denna story och valde att göra en biopic. Jag beundrar honom för hans driv att hela tiden utvecklas. På senare år har dock hans geniala idéer blivit allt mer sällsynta. Visst Alice In Wonderland världen gjorde han fint, men där saknades själen och (förlåt) ett bra manus. Big Eyes hade nog kunnat bli en vändpunkt. Men riktigt bra blev det inte den här gången heller för Tim Burton tyvärr.

Till en början finns det goda intentioner med snygga färger och härliga miljöer. Tavlorna är helt fantastiska och de fångas fint på bild. Men det blir mycket tavlor tillslut, ja ni ser vart jag vill komma. Amy Addams gör dock en bra rolltolkning och växer från att vara aningen naiv, till att bli en självständig samt stark person. Chistopher Waltz är också som alltid stabil. Här spelar han sin roll fint som egoistisk målare, även om kemin mellan de båda inte är den bästa i mitt tycke.


Vad är det då som inte fungerar? Storyn fascinerar mig inte alls och jag har svårt att känna för karaktärerna. Jag förstår att det finns ett viktigt budskap i filmen men jag fastnar inte, tyvärr. Hade detta varit en dokumentär istället för en spelfilm tror jag att det hade fungerat bättre. Nu blir det istället en seg och rätt intetsägande film. Speltiden på 1h 46min känns väldigt lång och flera gånger vill man väldigt gärna snabbspola sig förbi vissa scener.

Största misslyckandet med Big Eyes enligt mig är att den klassiska "Tim Burton känslan" är som bortblåst. Förväntar sig tittaren att få se en film i samma anda likt Edward Scissorhands eller Big Fish så kommer detta att bli en besvikelse. Inte ens jag trodde att Tim Burton kunde göra en så vardaglig produktion.


På det stora hela är Big Eyes inte mer än godkänd. Ljusglimtar finns lite här och där, men de är få. Det här är helt klart en av de sämsta filmerna som Tim Burton regisserat. Nej det blir inget mer titt på den här. Jag försöker glömma detta snedsteg och istället vältrar jag mig i nostalgi.

Käre Tim Burton du var ju faktiskt bra en gång i tiden, hitta gärna tillbaks dit. Snälla.

Betyg: ✅✅
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...
Skicka en kommentar
Läs mer

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...
Skicka en kommentar
Läs mer

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...
Skicka en kommentar
Läs mer