(2010, Sylvain Chomet)
En fransk trollkarl reser genom England i jakt på arbetstillfällen och hamnar i Skottland. Han lär där känna en ung flicka som lämnar sin hemby och följer med honom till Edinburgh.
Jag är svag eller rättare sagt otroligt svag för tecknade filmer. Speciellt de som är gjorda för en äldre publik, tecknat är och kommer aldrig bara vara någonting riktade till barn. Det är också intressant att se de olika stilarna och hur det skiljer sig åt. Anime är kanske den mest uppskattade och välkända, men det finns så många andra stilar som är värda att utforska.
Sylvain Chomet är i min värld helt fantastisk. Det finns någonting oerhört sårbart och mänskligt i hans tecknande. Han har också lyckats skapa en säregen stil som är lätt att känna igen.
Filmen är baserad på Jacques Tatis manus som handlar om ett utdöende släkte varietéartister vars plats i rampljuset stjäls av de uppkommande rockbanden i 60-talets Storbritannien. Någonting som är speciellt i båda Sylvain Chomets animerade filmer är att de inte finns någon dialog, eller enbart enstaka fraser. Jag ser det som ett stilistisk val och det känns som att bilden verkligen säger mer än tusen ord.
Det är svårt att se L´Illusionniste som enbart en film, det är ett konstverk. Varenda scen är som en storartad målning och alla miljöer är en fröjd för ögat att se. Färgerna och skildringen av speciellt Skottland är magnifika. Sylvain Chomet har även gjort musiken till filmen. Just musiken i det här fallet lyfter bilden till helt andra höjder. Det melankoliska pianosoundtracket är otroligt välkomponerat och passar perfekt till storyn.
Manuset i sig är kanske inte direkt händelserikt, det är en lågmäld historia om en trollkarls vardag. Men det finns hela tiden en stor fridfullhet och det skapas en nyfikenhet att följa huvudkaraktärernas utveckling. Filmen tar upp många aspekter som ger filmen ett nödvändigt djup. Allt från tvivel, identitet, uppväxt, drömmar och artisteri tas upp under vägens gång. Utan att bli för övertydlig får tittaren själv leva sig in alla dessa känslor.
Med ett stillsamt tempo och en otrolig värme har Sylvain Chomet lyckats göra en otroligt fin film. Det görs för få filmer av detta slaget. Helt klart är att detta är en av de bästa tecknade filmer jag någonsin sett, den liknar inget annat (förutom andra verka av Chomet).
Men sen görs ju inte mästerverk hela tiden, för det här är ett mästerverk. Så otroligt vacker och underhållande från första till sista minut.
Betyg: ✅✅✅✅✅
Kommentarer
Skicka en kommentar