Lista: Topp 10 Beck

Topp 10 Beckfilmer:

Sjöwall och Wahlöös karaktär kommisarie Martin Beck är en folkkär polis som gestaltats av en rad olika skådespelare genom åren. Gösta Ekman var den som först gjorde fler än en film som Martin Beck och gjorde serien känd. Men det var först när Peter Haber axlade rollen som Beck blev ett folkligt fenomen och i skrivande stund har det gjorts 38 filmer med honom i huvudrollen. Ja, just dessa filmer känns det som att ingen har missat vare sig man är intresserad eller ej. Det är filmer som har gått varmt i över tjugo år på tv och det finns nåt härligt att en söndag kolla på en Beckrulle. Visst, ibland är kvalitén inte den högsta och det märks tyvärr att det längre fram i filmserien att det blivit mer massproducerat. Men det finns en del godbitar och därför har jag gjort en Topp 10 lista med de bästa filmerna där Peter Haber är Martin Beck. 

10. Hämndens pris  (2001, Kjell Sundvall)

Två polismän hittas brutalt avrättade och Martin Beck kopplas in i jakten på att hitta mördarna. Hans kollega Gunvald var mycket god vän med en av de mördade och han är nu beredd att använda vilka metoder som helst för att gripa de skyldiga.

Det är många som håller denna Beckfilm högt, personligen så tycker jag att den är lite överskattad. Den har en del spänning. MEN det känns som att den vill alldeles för mycket och det blir nästan lite övertydligt att detta var en biofilm. Framförallt saknas det den där deckarmystiken som jag är svag för. 

9. Pojken i glaskulan (2002, Daniel Lind Lagerlöf)

En kvinna hittas mördad i sitt hem. I husets gillestuga sitter kvinnans autistiske son blodig med mordvapnet. Pojken klarar inte av att kommunicera med den upprörda omgivningen. Men döljer han inom sig en oförlöst sanning? 

Premissen med den autistiske sonen gör egentligen hela filmen. Tycker manuset är välskrivet och att tempot i filmen är bra. Det är en stabil film som har bra intriger och spänning. Men likt många av de nyare filmerna saknas deckarkänslan lite för att nå högre upp på listan. 

8. Monstret (1998, Harald Hamrell)

Bombgruppens robot skjuter sönder en portfölj som påstås innehålla en bomb. Falsk alarm! Väskan innehåller istället ett spädbarn. Chockad av grymheten försöker polisen tysta händelsen. men snart ser förövaren till att media får reda på vad som hänt. Nu börjar jakten på monstret. 

Mörk, mystisk och bra gärningsman. Så går det att sammanfatta Monstret. Helt enkelt en trevlig deckare som vrider och vänder på storyn. 

7. Vita nätter (1997, Kjell Sundvall)

Droger smugglas in i landet gömda i medicinutrustning via långtradare från Östeuropa. Narkotikapolisen pressar en chaufför att leda dem till langaren men razzian misslyckas och han blir skjuten till döds. Beck blir inblandad men inte enbart av polisiära egenskaper, det blir istället en kamp där han får tampas med en personlig tragedi. 

Här är det mer känslan och sidostoryn som lyfter filmen. Det är härligt att för första gången se karaktären Beck utvecklas och bli mer sårbar. Det är även här som skurken Gavling introduceras, någonting som är filmseriens starkaste inslag. 

6. Sista vittnet (2002, Harald Hamrell) 

Tre kvinnolik hittas under en sommarmånad på olika platser och allt tyder på att det är samma gärningsman, en ensam psykopat. Alla kvinnorna har fått ansiktet förstört med syra. Till en början famlar Beck och hans kollegor i blindo. Men en detalj på det tredje liket leder in dem på en väg kantad av ond, bråd död. 

Enligt mig så är den här lite underskattad i serien. Med en bra grundstory och ett högt tempo sticker filmen ut lite från andra. Den spelar även på ett intressant tema och är därför lite mörkare vilket jag gillar. 

5. Det tysta skriket (2007, Harald Hamrell)

Två flickor blir överkörda av ett pendeltåg en mörk höstnatt. Blev de mördade eller har de själva valt att möta döden tillsammans?

Den senaste filmen på listan. Jag är personligen svagare för de äldre filmerna i serien, men det här är ett utropstecken. Här finns en härlig känsla och en stabil grundstory som engagerar. Ja det är faktiskt flera olika trådar som läggs ut och de binds samman på ett perfekt sätt. Den är också lite mer lik de äldre filmerna i serien vilket jag uppskattar. 

4. The Money Man (1998, Harald Hamrell)

En polisassistent hittas skjuten i en park. Hans död blir början till den sista och avgörande striden mellan Beck och Gavling. En duell där alla medlen är tillåtna och där bara en kan vinna.

Filmen präglas givetvis av den stundande striden mellan Beck och Gavling. Det är en kittlande kamp som man väntat på i flera filmer. Sidospåren vägs väl in och tillslut får man en värdig och tillfredställande avslutning. Gavling är och kommer alltid vara seriens bästa skurk, någonting som serien tyvärr aldrig kunde senare kunde hitta ny eller ersätta. 

3. Öga för öga (1997, Kjell Sundvall)

En rad mord upptäcks runt om i landet, tillsynes helt utan samband. Men de upptäcks snart att alla har en gemensam nämnare, alla har fått ögonen utskurna efter att de blivit mördade.

Gillar denna skarpt. Här har vi ett smart manus och en härlig stämning. Deckarkänslan har man fått till bra och bitvis är den riktigt creepy. Ja det är så här jag vill ha mina Beckfilmer. 

2. Spår i mörker (1998, Morten Arnfred)

Ett antal grymma mord har begåtts i Stockholms tunnelbana. Kaos är påväg att bryta ut i huvudstaden och Beck åläggs att omedelbart försöka lösa dessa mardrömslika brott. Problemet är att ingen har en aning om varför, av vem eller hur morden begås.

Kanske den mest brutala filmen i serien och samtidigt den mest egensinniga. Jag gillar manuset skarpt, där det faktiskt är riktigt smart skrivet. Här får man också in ett mer globalt intresse vilket ger storyn mer tyngd än vanligt. Här har vi också en mörkare ton och får se en mer smutsigare miljö.

1. Lockpojken (1997, Pelle Seth)

Beck vet att det har begåtts ett brutalt mord. Hans enda spår är en kodad adress på internet från en man som kommer att mörda igen och igen.

Det finns så mycket som jag gillar med första filmen i serien. Känslan är spot on, det är smutsigt, regnigt och bitvis väldigt grått. Här lyckas man bygga upp en stämning som man verkligen kan ta på. Det är en välspelad skurk som lyfter filmen, där uppgörelsen i hissen är galant. Jag gillar manuset från början till slut och det är ett vågat ämne att filmatisera. I kombination med snyggt foto, bra ljussättning och mörk musik får filmen den sista kicken som lyfter helheten till en i mitt tycke given första plats. 

Några filmer som slogs om platserna på listan:

Mannen med ikonerna (1997, Pelle Seth)

Pensionat Pärlan (1998, Kjell Sundvall)

Okänd avsändare (2002, Harald Hamrell)

Kartellen (2002, Kjell Sundvall)

Skarpt läge (2006, Harald Hamrell)