Fredagsfilmen: Ode to Joy

Titel: Ode to Joy

Genre: Komedi / Romantik

Land: USA

År: 2019

Regi: Jason Winer

I rollerna: Martin Freeman, Morena Baccarin, Jake Lacy, Melissa Rauch

Charlie lider av kataplexi en symptom från narkolepsi som orsakar tillfällig förlamning när han upplever starka känslor, i synnerhet glädje. Han arbetar på ett bibliotek som ger honom en lugn miljö men då kliver Francesca in både på hans jobb och i hans liv.

I och med sin sjukdom så har Charlie utvecklar en mängd olika tekniker för att neka sig själv för mycket nöje och lycka. Han tvingar sig själv att leva ett så alldagligt och kanske lite tråkigt liv för sin egen hälsas skull. Francesca är en person med mycket energi och hon utmanar Charlie. Efter mycket tvivel så bjuder han ut henne och det slutar tyvärr precis som han hade förfärat. För att skydda sig själv erbjuder han henne att hon ska gå ut med hans mer utåtriktade bror Cooper. Nu är allting fixat, men är verkligen kärlek så enkelt?

Många romantiska komedier kan ha en tendens att sakna djup, med tillrättalagd humor och bli allt för sockersöta. Det är helt enkelt en genre som är svår att få till bra. Jag blev därför positivt överraskad av den här blygsamma lilla pärlan. Martin Freeman är som klippt och skuren i huvudrollen. Hans komiska tajming är underbar och han gör även den bittra sidan av karaktären rättvis. Men det är inte enbart han som gör det bra, hela ensemblen bidrar med fina prestationer. För att romantiken ska flyga så är det viktigt med kemin mellan huvudrollerna, här tycker jag att Martin Freeman och Monica Baccarin verkligen lyser igenom rutan. 

Visst är scenariot med sjukdomen maximerad för full effekt, men det känns aldrig helt överdrivet och man köper konceptet. Det här är en bitvis riktigt rolig film men som har sin svärta. Jag gillar hur de får in de mer emotionella momenten utan att det ska bli krystat. På det sättet får man även en fördjupad karaktärsutveckling som jag gillar vilket ger filmen mer tyngd. Storyn går lite fram och tillbaka, vilket är bra. Självklart blir det lite småklyschigt i slutet men det är lite ofrånkomligt och i slutändan så lämnar man filmen med en tillfredsställd härlig känsla. Hatten av till slutscenen och Martin Freeman som lyfter filmen till den nivå som den tillslut landar på.

Ode to Joy utforskar vad vi människor är beredda att göra för att skydda oss själva och hur man lär sig leva med sig själv. Ibland är allting inte svart eller vitt, har man inte det ena kanske man inte behöver vara utan det andra. Kärleken är aldrig enkel men man behöver inte hjälpa till och vara sin egna värsta fiende. Slutligen så är det här en riktigt sevärd film som får en att känna det där lilla extra. 

Ja att få dela deodorant med sin partnern kan vara den sanna lyckan. (Se post-credit scenen)

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

-----------

Totalt: 17

Betyg: ✅✅✅➕