Genre: Komedi
Land: Sverige
År: 1980
Regi: Lasse Åberg
I rollerna: Lasse Åberg, Jon Skolmen, Kim Anderzon, Lottie Ejebrant
Trots sin stora flygrädsla lyckas Stig Helmer Olsson att åka iväg på sin första utlandsresa till Gran Canaria. På planet hamnar han av en slump bredvid norrmannen Ole Bramserud en person han senare tvingas dela hotellrum med. Det blir en sällskapsresa de sent skall glömma.
Stig Helmer är en lillgammal man i 40-års åldern som är snäll men lite för naiv. Det är kallt och det börjar närma sig jul i Sverige. Som många andra svenskar bestämmer han sig för att åka på sin första charterresa och slippa julstressen. På sin resa träffar han den mycket mer bereste Ole Bramserud som visar honom hur allting går till. Vad han inte vet är att han utan sin vetskap smugglat in svarta pengar och ägarna till pengarna är desperata att få tillbaka dem. Det hela blir en solskenssemester som vänder upp och ner på vardagen för alla inblandade.
Vid tiden då filmen släpptes fick den ett ljummet mottagande från kritikerna men trots det vallfärdade publiken och är fortfarande den mest sedda svenska filmen på bio någonsin. Hur står sig Sällskapsresan år 2020 kan man då fråga sig. Ja den är inte så pjåkig alls faktiskt. Här finns det många välskrivna karaktärer där alla bidrar och för storyn framåt. Kemin mellan de olika skådespelarna känns även den klockren där alla passar perfekt i sina roller. Sven Melander som den alkoholiserade kompisen sticker ju självklart ut. Personligen så gillar jag Ted Åström i sin roll som anställd åt Sun Trip.
Den största styrkan som filmen har är hur väl man har lyckats med igenkänningsfaktorn. Humorn är bitvis spot on och tittaren bjuds på trevliga små stunder hela vägen fram. Självklart är filmen avspeglad av sin tid och vissa karaktärer kanske inte känns helt fräscha idag. Men samtidigt så tycker jag att de finns starka motpoler som jämnar ut det hela. Vill även lyfta fram musiken som får till en härlig semesterstämning.
Det är främst de två första delarna av filmen som är starkast, sen tappar den lite fart framåt slutet. Jag var kanske lite rädd att det här enbart skulle hålla ur ett nostalgi synsätt. Men jag blev förvånad hur väl Lasse Åberg lyckats med igenkänningshumorn och 80-talets andan. På det stora hela en mycket sevärd svensk klassiker som man kan se om flera gånger.
"Ja va fan man va ju nykter i morse men nu böjar det ordna upp sig."
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
-----------
Totalt: 17
Betyg: ✅✅✅➕
Kommentarer
Skicka en kommentar