Fredagsfilmen: Lågor i dunklet

Titel: Lågor i dunklet

Genre: Drama/Thriller

Land: Sverige

År: 1942

Regi: Hasse Ekman

I rollerna: Stig Järrel, Edvin Adolphson, Inga Tidblad, Hasse Ekman

Den nygifte läraren Birger har det bra med sin nya fru och jobb. Men gradvis börjar äktenskapets förstöras och hela hans vardag rasar samman när han förtiger den chockerande sanningen om vilken sorts människa han egentligen är. 

Det är någonting fel på Stig det säger till och med hans egen mamma. Med tudelad sorg och lättnad över sin dominanta mammas död börjar han nu sitt fria nya liv. Han träffar den oskuldsfulla flickan Eva och det blir förälskade. Livet leker och allting ser ut att gå i hamn för Birger. Det hela raserar dock sakta när Rolf kommer tillbaka till skolan efter sommaren, han är sedan tidigare kär i Eva. Avundsjukan och hanteringen av hans egna demoner väcker en sida hos Stig som han alltid haft inom sig, en mörk ondsint sida. Det hela blir nu en kamp för liv och död. 

När filmen kom 1942 så skapade den stora rubriker och det blev ett stort censurrabalder. Ämnet pyromani va ytterst känsligt då det under den här tiden rasade anlagda bränder i landet. Den där uppskrämda känslan tycker jag man känner av och det är en av filmens största styrkor. Ur ett thriller perspektiv så tycker jag man lyckas väl med att bygga upp en kuslig atmosfär där Stig Järrel gör ett fantastiskt porträtt som förövaren. 

Storyn svänger fram och tillbaka där man får följa de tre huvudpersonerna ur olika perspektiv. Det skapar en helhet men saknar en mer fördjupning på vissa karaktärer. Varför utagerar Stig sig med just eld? Vad är det som gjort att han blivit pyroman från början? Det finns alltså vissa bitar av manuset som jag hade velat utveckla men med en speltid på 92 min så tycker jag ändå att resultatet är tillfredställande. Det blir aldrig direkt rörigt och storyn har en röd tråd, slutet är även det stabilt och effektfullt. Men det är någonting som saknas för att jag verkligen ska bli helt såld.

Ekman lyckas på ett bra sätt visa de psykologiska aspekterna och vad avundsjuka kan göra med människan. På det viset känns produktionen osvensk och jag tror säkert att filmen skapade en stor skräck hos publiken när det begav sig. De paralleller som drogs till Hitchcock tycker jag verkligen är rättfärdiga då många av filmerna håller hög internationell klass.

Det kryllar inte av svenska gamla thrillers så det här var en frisk fläkt för min del. Jag blev inte golvad, men jag var absolut nöjd med det jag såg. Framförallt va det fint att få se Stig Järrel briljera. Men mer än så blev inte riktigt intrycket för egen del, så betyget stannar på en stabil trea. 

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

2 - Musik

3 - Foto

-----------

Totalt: 16

Betyg: ✅✅✅