Filmprettot Bozo

One Hour Photo (2002, Mark Romanek) Sy Parrish är en ensam och tillbakadragen man, som hela sitt vuxna liv har arbetat i en fotobutik. Han lever sitt liv genom arbetet och han fascineras framförallt av familjen Yorkins foton som han framkallat i åratal. Intresset övergår dock sakta till besatthet och Sy utvecklar en ohälsosam relation till familjen. Robin Williams var en mångsidig skådespelare som bemästrade både drama samt humor. Den senare genren var väl den han blev allra mest folkkär genom där han fått generationer att gråta av skratt. Att låta en skådis som är så outtalat kopplad till glädje spela en ondskefull roll är ett vågat kort att dra. Det kan vara ett smart val då publiken känner en större tillit och blir därför mer rädda för någon man sen tidigare "gillar". Samma år som den här filmen släpptes spelade han också skurken i Insomnia , vilket också blev ett intressant val. Utifrån mina erfarenheter hoppas jag fler regissörer vågar välja den svåra vägen ...

The Invisible Man (1933, James Whale) En vetenskapsman kommer på ett sätt att göra sig osynlig, men som biverkning blir han galen. Han börjar därefter att terroriserar landsbygden som den osynliga mördaren. Jag tror att alla någon gång fantiserat om att vara osynlig. Det är en lockande och spännande tanke. Att kunna vara där men ändå inte "där". Vissa hade nog använt denna egenskapen till att kanske försvinna ett tag eller bara nyfiket spionera in andra människor. Just osynlighetsfaktorn gjorde att jag kände ett stort intresse för det här klassiska "monstret". Skillnaden mellan The Invisible Man och andra i temat är att själva monstret är mer psykologiskt läskig än fysiskt. I till exempel Frankenstein och Dracula så monstret läskigt genom att vara deformerat eller skräckinjagande. Här är det fortfarande en vanlig människa, men som inte syns. Det läskiga är istället hur han använder sina krafter med onda avsikter och kontrollerar sina medmänniskor. ...

L´Illusionniste (2010, Sylvain Chomet) En fransk trollkarl reser genom England i jakt på arbetstillfällen och hamnar i Skottland. Han lär där känna en ung flicka som lämnar sin hemby och följer med honom till Edinburgh. Jag är svag eller rättare sagt otroligt svag för tecknade filmer. Speciellt de som är gjorda för en äldre publik, tecknat är och kommer aldrig bara vara någonting riktade till barn. Det är också intressant att se de olika stilarna och hur det skiljer sig åt. Anime är kanske den mest uppskattade och välkända, men det finns så många andra stilar som är värda att utforska. Sylvain Chomet är i min värld helt fantastisk. Det finns någonting oerhört sårbart och mänskligt i hans tecknande. Han har också lyckats skapa en säregen stil som är lätt att känna igen. Filmen är baserad på Jacques Tatis manus som handlar om ett utdöende släkte varietéartister vars plats i rampljuset stjäls av de uppkommande rockbanden i 60-talets Storbritannien. Någonting som är s...

Big Eyes (2014, Tim Burton)  Walter Keane slog igenom stort under 1950-talet med målningar av storögda barn. Det såldes målningar och och vykort av målningar för miljonbelopp. I själva verket var det dock hans fru Margaret Keane, som var konstnärinnan bakom målningarna. På pappret så känns historien om paret Keane rätt intressant och fängslande. Jag har ändå en förståelse varför Tim Burton snappade upp denna story och valde att göra en biopic. Jag beundrar honom för hans driv att hela tiden utvecklas. På senare år har dock hans geniala idéer blivit allt mer sällsynta. Visst Alice In Wonderland världen gjorde han fint, men där saknades själen och (förlåt) ett bra manus. Big Eyes hade nog kunnat bli en vändpunkt. Men riktigt bra blev det inte den här gången heller för Tim Burton tyvärr. Till en början finns det goda intentioner med snygga färger och härliga miljöer. Tavlorna är helt fantastiska och de fångas fint på bild. Men det blir mycket tavlor tillslut, ja ni se...

Mr. Church (2016, Bruce Beresford) En unik vänskap formas när en liten flicka och hennes döende mamma anlitar en talangfull kock vid namn Henry Joseph Church. Det börjar med en anställning på sex månader och blir till något som varar femton år samt skapar ett unikt familjeband. Eddie Murphy som största namn i en produktion känns inte direkt lovande för en film som släpptes 2016. I ärlighetens namn så har varken han eller den typen av humor inte alls överlevt tidens gång. Bortsett från en stabil insats i Dreamgirls 2006 så är det nästan uteslutet helt usla filmer han medverkat i sen slutet av 90-talet. Vad var det då som gjorde att min nyfikenhet väcktes här? Främst att se Eddie Murphy i ett drama och även att den har flera matfilms moment vilket jag är svag för. Storyn utspelar sig över en längre tid och vi får först lära känna Charlie (Britt Robertson) som ung och hennes uppväxt med sin sjuka mamma. Under sin uppväxt lär hon också känna den lite mystiske Mr.Church (E...

Det är dags för ett spännande tema här på bloggen. Jag kommer att publicera fem stycken recensioner av klassiska monsterfilmer/skräckfilmer. Andra recensioner kommer naturligtvis att publiceras parallellt för er som vill läsa om annat, var inte oroliga. Temat har ingen tidsgräns utan när jag skrivit om de utvalda filmerna så är temat klart. Först ut är kanske den mest välkända av alla; Frankenstein. Frankenstein (1931, James Whale) Dr Frankenstein är en besatt vetenskapsman och han vill skapa ett nytt liv utifrån andra människors döda kroppsdelar. En stormig kväll lyckas han med sitt experiment. Det han inte vet är att han av misstag försett skapelsen med en kriminell hjärna. Jag var faktiskt lite spänd inför att börja kolla på dessa klassiker. Det finns en spännande och mystisk anda som vilar över dem. Någonting du som tittare bör veta innan filmen börjar är att det inte är en skräckfilm som går att jämföra med nutidens. Tekniken och kunskapen som finns idag fanns inte...