Fortsätt till huvudinnehåll

Julkalendern lucka 9: The Muppet Christmas Carol

Genre: Familj / Drama / Komedi
Land: USA
År: 1992
Regi: Brian Henson
I rollerna: Michael Caine, The Great Gonzo, Rizzo The Rat, Steven Mackintosh

Muppen Gonzo ikläder sig rollen som Charles Dickens, med hjälp av råttan Rizzo berättar han den klassiska historien om Ebenezer Scrooge. 


Mupparna har samlats för att återberätta en klassisk julsaga. Mr. Scrooge bor ensam i ett stort dystert hus, en gång ägt av hans nu döda kompanjoner bröderna Marley. Han är en sur, snål och vresig man som driver en lånefirma med hjälp av bokhållaren Bob Cratchit. En kväll får han besök av Marleys vålnader som kommit för att varna honom. Om Scrooge inte ändrar sitt giriga beteende kommer han i livet efter detta få bära på tunga kedjor, precis som sina avlidna kollegor. Marleys varnar också honom att han kommer hemsökas av tre andar som ska leda honom genom natten mellan julafton och juldagen. 


A Christmas Carol har fått så många filmatiseringar att det nästan är svårt att skilja dem åt eller veta vilken man menar när man pratar om enbart titeln. Frågan är dock om man någonsin kan få nog? Jag svarar nej på den frågan. Älskar den här historien och det är ett måste för mig när det kommer till julen. Det här är en julfilm som till stor del består av mörker och faktiskt en del läskiga inslag. Införandet av mupparna gör att storyn av naturliga skäl får en lättsammare ton och är mer anpassad för den yngre publiken. Trots det så lyckas man bibehålla mystiken och de läskiga elementen på ett bra sätt. Kärnan finns där samtidigt som Brian Henson verkligen sätter sin egen prägel och man känner direkt igen känslan från hans tidigare dockfilmer. 

Det här är kanske en av de första tidsresorna och jag är svag för det fenomenet. De tre spökena gångna jularnas ande, nuvarande jularnas ande och kommande julars ande är alla intressanta. Jag gillar hur det skapar en helhet och karaktären Scrooge får den tyngd som behövs för att köpa hans förändring. 


Michael Caine gestaltar Ebenezer Scrooge på ett ypperligt sätt. Han känns så naturlig i sin roll och samspelet med dockorna är väldigt avslappnat. Jag gillar även hur väl han går från den hårda personligheten till att sakta mjukna upp. I och med att det är mupparna som står i centrum så är utbudet av skådespelare (som man ser) begränsat. Men det måste lyftas fram hur fina och välgjorda miljöerna är. Dockorna är fantastiska och det är lite som att gå in i en magisk underbar värld.

Historien bärs fram av Gonzo och Rizzo som är berättare, de är riktigt roliga vilket bjuder på många spontana skratt. Mellan varven bjuds det på catchiga musiknumren och även om jag har svårt för musikaler så passar det väl in här. Det är fina och stämningsfulla låtar som man kommer på sig själv att sjunga med i, vilket är ett gott betyg. 


När det kommer till familjefilmer så är det svårt att bli bättre än så här. Mysigt, spännande och låtar att sjunga med i. Ja det här är otroligt underhållande och välgjort. Betyget landar på en gedigen 4a. 

3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
-----------
Totalt: 19

Betyg: ✅✅✅✅

Betyg julkänsla: 🎅🎅🎅🎅🎅

Älskar den här, min personliga favorit när det kommer till julfilmer. Det är som att bli omsvept av en varm filt. Det här är ett måste för mig när det kommer till julen, då känner jag mig trygg. Ett självklart toppbetyg och full pott i tomtar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...