Julkalendern lucka 22: Scrooged

Titel: Scrooged

Genre: Komedi / Drama

Land: USA

År: 1988

Regi: Richard Donner 

I rollerna: Bill Murray, Karen Allen, John Forsythe, Alfre Woodard, Bobcat Goldthwait

En självisk och cynisk tv-chef hemsöks av tre spöken som var för sig bär med sig en lektion om livet på julafton. 

När andra förbereder sig för julfirandet så går Frank Cross (Bill Murray) fram som en ångvält för att öka företagets vinst. Han driver sitt företag att sända en extravagant live-produktion av A Christmas Carol på julafton, vilket tvingar alla anställda att jobba genom hela semestern. Som om det inte vore nog sparkar han sin verkställande chef, skickar opersonliga julhälsningar till alla på sin lista inklusive sin assistent samt sin bror. Natten innan showen så hemsöks han av sin gamla döda mentor Lew Hayward (John Forsythe). Han berättar att han dog som en oälskad man i misär. För att Frank ska undvika att gå samma öde till mötes varnar Lew om att de kommer dyka upp ytterligare tre spöken. 

Det har gjorts en rad olika filmatiseringar om den klassiska historien A Christmas Carol genom åren. Som ett stort fan av både boken och grundkonceptet så var det uppfriskande att stöta på Scrooged. Här har man valt att ta den klassiska historien och sätta sin egna twist på det hela. Känner man till grundstoryn så kommer det även här att dyka upp liknande situationer, nämligen att tre spöken från dåtiden, nutiden och framtiden dyker upp. Men liknelsen med originalet slutar där. För den här gången utspelar sig historien i ett nutida stressig och smutsig amerikansk samtid. Plus att spökena på nåt sätt inte är riktigt lika tillmötesgående som tidigare. 

En självisk och cynisk tv-chef, hade man kunnat använda sig av någon annan än just Bill Murray? Nej, jag tror faktiskt inte det. Han är så självklar i sin roll och få är så bra på att vara exentriska. Det kan uppfattas som extremt och gapigt men jag gillar att man valt den galna stilen. Istället för att bli allt för sentimentalt så väljer man att gå den ironiska vägen, vilket föga förvånande passar mig som handen i handsken. 

Första tredjedelen av filmen är tyvärr lite småseg och det är inte förens när spökena kliver in i handlingen som det blir intressant. Då höjs pulsen och man får mer karaktärsutveckling. Castingen av spökena är geniala, gillar speciellt första taxispöket. Kemin mellan Bill Murray och Karen Allen är spot on, där har de lyckats få till en trovärdig fin relation. Visst är filmen både hetsig och överdriven på det där klassiska 80-tals sättet. MEN jag gillar det här verkligen, humorn är stark och regissören har lyckats skapa nåt eget. 

På sina håll saknar jag det klassiskt brittiska som speglar originalet, men jag tycker man får till det fint ändå och har gjort en tidstypisk amerikansk version. Det blir också en aning för tillrättalagt i slutet där det blir klassiskt smörigt. 

Jag blir lite irriterad på mig själv att jag inte tagit tag i den här filmen tidigare. Det är knasigt och "over the top" på ett charmigt sätt, framförallt så är den riktigt underhållande. Plus att gillar man Bill Murray så kommer man inte att bli besviken. På det stora hela en härlig 80-tals rulle. Betyget landar på en stark 3a. 

4 - Skådespelare 

3 - Handling

4 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

-----------

Totalt: 17

Betyg: ✅✅✅➕

Betyg julkänsla:🎅🎅🎅

Personligen så når det inte upp i samma julkänsla som föregångare har med den mer klassiska storyn. Men det här kommer bli en ny tradition för min del och då får man definitivt ett plus i kanten. Trots att filmen är en modern tappning av en klassisk julhistoria så finns det mycket julkänsla.