Julkalendern lucka 1: Home Alone

Titel: Home Alone / Ensam Hemma

Genre: Komedi / Familj

Land: USA

År: 1990

Regi: Chris Columbus

I rollerna: Macaulay Culkin, Joe Pesci, Daniel Stern, Catherine O'Hara, John Heard

En 8-årig bråkmakare måste skydda sitt hus från två inbrottstjuvar när han av misstag lämnas ensam hemma av sin familj under jullovet. 

Det är jul och McCallister familjen förbereder sig för en semester i Paris. Men den yngsta i familjen, Kevin hamnar i ett bråk med sin storebror Buzz och skickas till sitt rum som ligger på vinden dagen innan avfärd. Han känner sig orättvist behandlad och önskar för sig själv att familjen ska försvinna. När familjen försover sig får de så bråttom att ta sig till flygplatsen att de glömmer bort Kevin. När den unge pojken vaknar upp senare tror han att han trollat bort sin familj och till en början lever han livet. Men han upptäcker snart att det inte alltid är så lätt. Det blir också svårare när han tvingas mota bort två inbrottstjuvar från sitt hus. 

Nostalgi kan få ens omdöme att vackla en aning, eller rättare sagt få en att kanske blunda för vissa saker. Mitt minne av den här filmen är nämligen bara positivt och har väl egentligen bara köpt premissen rakt av. Även om jag sett den säkert 25 gånger så har jag aldrig riktigt analyserat den. När jag nu gjort det så är det både med glädje och lite förvåning.

Låt oss ta det från början. Redan där sätter John Williams musik en mysig och mystisk stämning. Ja genom hela filmen så är musiken bra och skapar den stämning som behövs. Man slängs in i en stressad familjesituation kring julen och styrkan här är igenkänningsfaktorn. Sen puttrar filmen på och man får följa Kevin när han ska klara sig själv. Till en början gör han allt han inte får som att äta en massa skräp och kolla på barnförbjudna filmer. Sedan växer han till sig och tar hand om hushållet. 

Macaulay Culkin känns som klippt och skuren för rollen. Med en charmig, kaxig och en komisk talang, bär han filmen på sina axlar på ett fint sätt. Där han ger ett porträtt av en ung person som går från att vara omogen till att anpassa sig till den vuxna världen. Dynamiken i castingen är spot on där alla familjemedlemmar känns välvalda. Dock är det valet av skurkarna som faktiskt imponerar mest. Joe Pesci som mer va känd som en brutal gangster vid den här tiden har ett otroligt fint samspel med Daniel Stern som står för mycket av den fysiska humorn. 

Början av filmen puttrar på och är mysig men det blir faktiskt lite segt och första halvan av filmen är inte så bra som jag minns den. Det är inte förens hans fina möte med den "farliga" grannen i kyrkan som filmen tänder till. Då bli tjuvarna blir mer delaktiga och det hela trappas upp i mystiken. Planerandet av fällorna och den slutliga uppgörelsen med tjuvarna bjuder på mycket humor samt action. Utan att överdriva så är det helt klart den här delen av filmen som är starkast.

En klassiker i familjegenren som inte går att undvika, speciellt inte vid den här tiden av året. Håller den idag då? Ja men visst gör den det. Trots att den kanske inte är riktigt så fartfylld och spännande som jag hade hoppats på så är det mycket sevärd. Betyget landar på en svag fyra.

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

-----------

Totalt: 18

Betyg: ✅✅✅✅➖

Betyg julkänsla: 🎅🎅🎅🎅🎅

Det är svårt att inte dela ut högsta betyget här. Att se den här filmen är lite som att komma hem till ett varmt bad. Från början till slutet så får man en härlig julkänsla och det är trots sina brister ett måste för att julen ska kännas helt komplett.