Julkalendern lucka 24: Die Hard

Titel: Die Hard

Genre: Action / Thriller

Land: USA

År: 1988

Regi: John McTiernan

I rollerna: Bruce Willis, Alan Rickman, Bonnie Bedelia, Reginald VelJohnson, Paul Gleason

En polis från New York försöker rädda sin fru och flera andra som tagits som gisslan av tyska terrorister under en julfest på Nakatomi Plaza i Los Angeles. 

John McClane har åkt till LA för att försöka att återförenas med sin fru som flyttat dit pågrund av sitt jobb. Innan de ska hem och fira med barnen besöker han hennes arbetsplats Nakatomi Corporation som är beläget i en skyskrapa. Julfirandet får ett abrupt slut då byggnaden intas av den tyska terroristen Hans Gruber och hans tolv kamrater. Det ingen vet är att terrorattacken egentligen är ett rån eftersom Gruber och hans män är ute efter de 640 miljoner dollar i värdepapper som förvaras i Nakatomis valv. Med sin fru som en av gisslan bestämmer sig McClane att försöka sätta stopp för det som händer. 

För mig så är Die Hard inte bara en film, det är min uppväxt. Min farfar tycker om att se på actionfilmer för då händer det nåt och då somnar han inte. Jag vet inte hur många gånger vi har sett den här tillsammans, men jag tror jag skulle kunna återberätta den utantill. Varför är det här då en odödlig film? Det finns många aspekter men först och främst för att den är så förbannat bra helt enkelt. 

"Welcome to the party, pal."

Varför är den då förbannat bra? Låt oss börja med stämningen och känslan. Eftersom att merparten av historien utspelar sig i skyskrapan så blir det både en tät och nästan klaustrofobisk känsla. Någonting som gynnar storyn och tillför en helt annan nivå av spänning. Just den här biten gör att filmen håller för många visningar och sticker ut från mängden i sin genre. 

Sen kommer vi till Bruce Willis, han är som klippt och skuren för den här rollen. Där och då så känns han också som den ultimata actionhjälten. Han var snygg, cool, mystisk och rapp i käften. Men det viktigaste av allt, han ger oss en karaktär som känns precis som vem som helst. Som om inte det räckte så är kanske ett ännu starkare kort skurken, Alan Rickman är klockren som den tyska terroristen. Med sitt lugn och pondus levererar han ett porträtt som ger oss en iskall förövare. 

Supervisor: Attention, whoever you are, this channel is reserved for emergency calls only. 

John McClane: No fucking shit, lady! Does it sound like I'm ordering a pizza?

Manuset är välskrivet och jag gillar hur väl man har integrerat humorn i filmen. Det är ett fartfyllt äventyr nästan direkt från start där man bjuds på både explosioner och skottlossningar. Men det är nästan när det är som mest tryckande och de små scenerna som är bäst. Visst är det både överdrivet och typiskt amerikanskt ibland, men jag kommer inte klaga på det. Jag köper det rakt av och väljer att njuta fullt ut av historien. 

Filmen har inte några direkta svagheter. Fotot är snyggt och jag gillar klippningen, hela produktionen känns stark. För att komma ut på sent 80-tal så känns Die Hard förstklassig, musiken passar också riktigt bra och lyfter det hela. Självklart kan det kännas lite cheesy här och där, men jag tycker att det blir charmigt i det här fallet. Kort och gott så tycker jag att man bjuds på det perfekta actionäventyret. 

"Yippee-ki-yay, motherfucker!"

Die Hard är inte enbart en bra actionfilm. Den är utan tvekan en fantastisk film, punk. Visst finns det filmer som är mer avancerade, som bjuder på bättre skådespeleri eller som helt enkelt är legendariska. MEN och ett stort MEN är att Die Hard är legendarisk på sitt vis. En näst intill perfekt film som tåls att ses om och om igen. Betyget landar på en stark 4a till svag 5a. 

4 - Skådespelare 

5 - Handling

5 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

-----------

Totalt: 22

Betyg: ✅✅✅✅➕

Betyg julkänsla:🎅🎅🎅 🎅🎅

Det råder alltid diskussioner kring om det här är en julfilm eller ej. För att förtydliga, filmen är inte gjord som en julfilm men har senare blivit förknippad med ovh visats på julen. Därför är det i min mening en julfilm. Jag älskar det här ovh får mkt julkänsla, min bästa julfilm helt enkelt.