Topp 10 - 2015
Efter två riktigt starka filmår blev 2015 det året som vacklade lite för min del. Många filmer sågs under det här året och det fanns flera filmer som jag gillade, men det blev inte ett filmår som chockade mig eller gav mig den där wow-känslan. Kanske hade jag lite för höga förhoppningar eller så hade filmerna under det här året svårt att träffa rätt på mig. Det fanns dock några undantag och det var inte svårt att ta ut filmerna till listan. Listan toppas av en personlig favorit som är en given etta, sen fick jag gå lite på magkänsla där platserna 2-5 hade kunnat skifta plats med varandra. Det var även ett par filmer som var med på listan men som efter en del funderingar åkte ut. Till slut kom jag fram till en trevlig lista som jag är nöjd med, många olika typer av filmer och även en rolig spridning på ursprung. Som avslutning kan man beskriva filmåret 2015 som mycket stabilt men saknade körsbäret på toppen så att säga.
På topp tio återfinns filmer från:
4 USA
4 USA
3 Storbritannien
1 Danmark
1 Sverige
1 Japan
10. Legend (Brian Helgeland)
En Tom Hardy som storspelar mot sig själv, kan man begära mer än så? Nej, bara det är mer än nog för att en film ska bli intressant. Men själva filmen i sig är en egensinnig gangster historia som bjuder på både våld, värme men också en del humor.
9. Inside Out (Pete Docter & Ronnie Del Carmen)
Den unga flickan Riley har fått sitt vanliga liv upprivet när hennes familj flyttar till San Francisco. Under tiden strider hennes känslor: Glädje - Rädsla - Ilska - Avsky och Sorg, om hur man bäst kan navigera Riley i en ny stad, hus och skola.
Smart och underhållande Pixar film som är både fantasifull samt oerhört välgjord. Jag gillar den mörkare tonen som balanseras väl med den lekfulla ytan. På det stora hela en fin film för hela familjen som bjuder på både skratt och gråt.
8. Hector (Jake Gavin)
Den hemlöse Hector från Skottland reser till London runt jul för att återförenas med familjen som han övergett.
Diskbänksrealism à la UK när den är som bäst. Det här är helt enkelt en lågmäld och träffsäker skildring om ensamhet, gemenskap samt en smärtsam uppvisning av människor som faller ut den välorganiserade mallen. Peter Mullen är som klippt och skuren för rollen, gör filmen helt till sin egen där han lyser igenom rutan i varje scen.
En tystlåten man driver ett Doryaki-stånd, hans bistra uppsyn väcker intresse och sympatier i omgivningen speciellt hos en äldre kvinna. En dag erbjuder hon sin hjälp och han tackar motvilligt ja. Det visar sig att hennes recept på röd bönpasta får affärerna att blomstra.
Det här är en mycket vacker film att beskåda, miljöerna är nästan som ett konstverk i sig. Ja det är en film med mycket fint foto men också en varm tänkvärd historia som träffar rakt i hjärtat. En må-bra film som har hög återbesöks faktor.
Historien utspelar sig på 1820-talet och kretsar kring Hugh Glass, en man som bestämmer sig för att hämnas på männen som lämnade honom att dö efter en björnattack.
Visuellt är det här ett mästerverk där både klippningen och fotot är wow rakt igenom. Det här är en av de snyggaste filmerna jag någonsin sett, bara inledande krigsscenen är fem plus. Utan överdrift så är det nästan ögongodis i varje bildruta. Som tittare dras man med på en brutal resa som hade varit högre på listan om storyn hade haft lite mer djup och handling.
5. The Hateful Eight (Quentin Tarantino)
Ett kammarspel à la Tarantino i en kylig och ogästvänlig miljö. Det här är ett underskattat verk som förvisso är en aning för lång, men som har både mystik och en briljant dialog. För att inte tala om det snygga fotot och Ennio Morricones mörka briljanta komposition som får ihop storyn på ett tillfredställande vis.
4. Ex Machina (Alex Garland)
Tyvärr vimlar det inte av välgjorda sci-fi/thrillers för det är en utmaning att få till de två genren att samspela. Men här lyckas Alex Garland verkligen få till alla viktiga element för att lyckas. Filmen är framförallt otroligt tät och det byggs upp en spänning i en klaustrofobisk miljö som passar perfekt in här.
3. Tjuvheder (Peter Grönlund)
Svensk film blir ofta bespottad och ibland är det rättfärdigat, men när vi väl får till det blir det riktigt bra. Tjuvheder visar upp svensk diskbänksrealism som lyckas få till både spänning och en genuin verklighetstrogen känsla. Det här är helt enkelt en mycket välspelad och smart skriven film som berör.
Maj 1945. Ett par dagar efter andra världskrigets slut förs en grupp unga tyska krigsfångar till Danmark. Deras uppdrag blir att desarmera de två miljoner minor som grävts ner av den tyska krigsmakten längs den danska västkusten.
Den sanna historien om hur journalister på Boston Globe avslöjade sexuella övergrepp på barn och en efterföljande mörkläggning inom den katolska kyrkan.
JA! Det var min första spontana tanke när jag såg Spotlight för första gången. Härligt tempo, med en bra skådespelarensemble och en historia som engagerar. Grävande journalistik kan verkligen vara spännande och det här är en film som prickar helt rätt från början till slut.
1. Under Sandet / Land of Mine (Martin Zandvliet)
Under Sandet lyckas med att skapa en atmosfär som är utöver det vanliga där både foto och musiken lyfter filmen till en högre nivå. Det är helt klart en känslostorm där man som tittare inte kan släppa taget. Produktionen håller världsklass och jag håller den som en av de absolut bästa filmerna i genren. En riktig käftsmäll som inte lämnar någon oberörd.
Några filmer som slogs om platserna på listan:
Sämsta filmen: I nöd eller lust
Om Tjuvheder visade upp när svenskfilm kan vara riktigt slagkraftig så är det här en film som visar upp exakt det motsatta. Riktig uselt försök till en komedi som istället för att underhålla bara slår knut på sig själv i förutsägbarhet och stereotypa klyschor.
Största besvikelsen: The Danish Girl
Fint foto och bra skådespeleri, för all del. Men historien griper inte tag i mig på det sättet jag hade förväntat och önskat. Speltiden känns för lång och i slutändan känns produktionen inte fulländad. Filmen är helt okej men inget mer än så tyvärr.
Kommentarer
Skicka en kommentar