Topp 10 - 2020
2020 har varit ett minst sagt annorlunda år. Någonting som självklart påverkat även filmåret, främst för att biobesöken har uteblivit. För min del så är därför topp 10 från året som gått varit starkt påverkad av streamingtjänster om man jämför med föregående år. Det blev tillslut ett filmår som inte står sig som det starkaste under 2010-talet. Platserna 1 & 2 känns givna men resten av listan har varit jämn och svår att rangordna.
Uppdatering: My Octopus Teacher tas bort från listan och ersätts av The Father, Da 5 Bloods ersätts av Supernova och Palm Springs ersätts av Digger 26/2-22.
På topp tio återfinns filmer från:
5 USA
5 USA
3 Storbritannien
1 Grekland
1 Danmark
10. The Trial Of The Chicago 7 (Aaron Sorkin)
En fredlig protest förvandlades till en våldsam sammandrabbning med polisen. Det som följde blev en av historiens mest famösa rättegångar.
Välspelad och energisk rättegångsfilm som bjuder på intensitet i en vanligtvis seg genre. Det bjuds på bra insatser av samtliga och bra musik. Filmen är rapp i tempot och har en stabil grundstory. Kanske lite för monoton för min egen smak för att lyfta hela vägen. Men det här är på det stora hela mer än sevärt.
9. Digger (Georgis Grigorakis)
En son uppsöker sin far efter 20 år för att utkräva sitt arv. Fadern bor ute i skogen där han försöker förbli trots gruvföretagets försök att köpa ut och föra bort honom.
Fin grekisk film som är både autentisk och mörk, lite åt diskbänksrealismens håll vilket alltid tilltalar mig. En story som lyfts fram av högklassigt foto och dunkla bistra miljöer. Klart sevärt drama som med sin egenhet skapar en film som sticker ut från mängden.
8. Soul (Pete Docter & Kemp Powers)
En musiker som förlorat sin passion för musik transporteras ut ur kroppen och måste hitta sin väg tillbaka. Till sin hjälp har han en ny själ som lär sig om livet.
Vad man än tycker om Disney Pixar så lyckas man ha en otroligt hög lägsta nivå. Soul är inte enbart vacker att titta på, den är också välskriven. Framförallt så är den mer vuxen än vanligt och fångar många aspekter som man kan känna igen sig i. Som gedigen jazz-fantast så är hela det temat magiskt för min del.
7. Tenet (Christopher Nolan)
I en skuggvärld av spionage på hög internationell nivå är ordet Tenet det enda redskap en agent har för att rädda mänskligheten. Hans mål utvecklas under det att uppdraget utförs. Bortom tiden. Inte tidsresor. Inversion.
Komplex, fartfylld och bitvis svårförklarlig. Tenet är en krävande film på både gott och ont. MEN det är en underhållande film från början till slut. Musiken är magnifik och fotot lika så. Som tittare bjuds man på en fantastisk resa som gör att man är helt slut när filmen är klar.
6. Mank (David Fincher)
Skarpa och humoristiska betraktelser från 1930-talets Hollywood sett genom ögonen på Herman J. Mankiewicz, den alkoholiserade manusförfattaren till Citizen Kane.
Älskar ytan. Det svartvita fotot är inte bara stämningsfyllt utan även otroligt vackert. Det är en fantastisk känsla att få va med i 30-talets Hollywood och det är lite som att vandra i en feberdröm. Extra plus till Gary Oldman som är i storform här.
5. Supernova (Harry Macqueen)
Paret Sam och Tusker ger sig ut på vägarna för en gemensam semester. Deras tid tillsammans är det viktigaste de har sedan Tusker diagnosticerats med tidig demens.
Lågmäld film som blir både gripande och vacker. En film som med små medel får ut stora känslor. Briljant foto och fin stämning rakt igenom. Lägg därtill två riktigt starka prestationer av Firth och Tucci så har du en så kallad homerun.
4. The Devil All the Time (Antonio Campos)
I en stad som under efterkrigstiden genomsyras av korruption och våld samlas mörka figurer kring en ung man som gör allt för att skydda de han älskar.
Jag gillade den här mer än vad jag vid en första anblick trodde jag skulle göra. Genomgående bra insatser och en smutsig icke typisk amerikansk känsla jag gillar. Finns även en stämning som jag tycker om och det bjuds framförallt på bra insatser framförallt från Robert Pattinson.
3. The Killing of Two Lovers (Robert Machoian)
David försöker desperat att hålla sin familj tillsammans under en separation från sin fru. När hans fru börjar dejta en ny man får han kämpa för att hantera sina känslor i den nya situationen.
Ett urstarkt relationsdrama som levererar riktiga käftsmällar. Jag kommer på mig själv med att fundera på filmen flera gånger efter att jag sett den. Det är i min mening alltid ett gott tecken. Filmen får en att känna och den lämnar spår helt klart.
2. Druk / Another Round (Thomas Vinterberg)
Fyra vänner som alla är gymnasielärare testar en teori om att de kommer förbättra sina liv genom att bibehålla en konstant alkoholhalt i blodet.
Otroligt intressant film som bjuder upp till dans på ett minst sagt festligt men samtidigt problematiskt sätt. Välspelat drama som sprudlar av både glädje och svärta. Gillar dynamiken och känslan i filmen. Utan tvekan den bästa nordiska filmen på många år.
1. The Father (Florian Zeller)
En man vägrar all hjälp från sin dotter när han åldras. När han försöker förstå sina förändrade omständigheter början han tvivla på sina nära och kära, sitt eget sinne samt vad som är verkligt eller ej.
Älskar fullkomligt älskar den här typen av filmer. Urstark dialog, härlig stämning, finfina prestationer och en film som får det att bitvis göra ont ända in i själen. Plus ett nyskapande utförande som briljerar.
Några filmer som slogs om platserna på listan:
Sämsta filmen: Citation
På pappret var det här en spännande och intressant Netflix-produktion från Nigeria. Ämnen som sexuellt utnyttjande och att våga så att säga "speak up" tas upp, vilket är både viktigt samt aktuellt. Det är inte där problematiken ligger utan mer i utförandet. Filmen är på tok för lång och blir väldigt snabb intetsägande. Det andra problematiken är det bristfälliga skådespeleriet som är smärtsamt dåligt. Ja kort och gott blev det här inte alls vad jag hade hoppats på.
Största besvikelsen: Orca
Jag hade stora förväntningar på Orca. Efter succén med serien Älska mig så var jag nyfiken vad Josephine Bornebusch skulle göra med detta Corona experiment. Jag ska inte säga att det föll helt platt men det flög inte heller. Helheten är både rörig och hade tjänat på att bli mer konkret med färre karaktärer. Orca är en helt okej svensk film men hade hoppats att den skulle vara bättre och starkare helt enkelt.
Kommentarer
Skicka en kommentar