Topp 10 - 2011
2011 var ett riktigt starkt filmår där jag har fyra filmer som fått högsta betyg. Det var på det stora hela svårt att rangordna den här listan då flera filmer är jämna och bra på sina sätt. Första platsen är inte given men nästan, platserna 2-7 skulle kunnat sluta lite hur som helst beroende på magkänslan för stunden. Men sammantaget är jag nöjd med listan och det är en samling kvalitativa filmer med olika teman.
På topp tio återfinns filmer från:
5 USA
5 USA
3 Storbritannien
1 Frankrike
1 Norge
10. Like Crazy (Drake Doremus)
En brittisk högskolestudent faller för sin amerikanske klasskamrat. Men de separeras när hon blir förbjuden att åka in i USA då hon överskridit sitt visum.
Trovärdig gestaltning av ung kärlek och de prövningar som kan uppstå i en relation. Fina kemi mellan både Yelchin och Jones i huvudrollerna. Inte så sockersött som man först kan tro, bjuder på en svärta som balanserar det hela väl.
9. Moneyball (Bennett Miller)
Oakland A's generaldirektör Billy Beanes framgångsrika försök att montera ihop ett baseball-lag med en smal budget genom att använda datorgenererad analys för att skaffa nya spelare.
Välspelat idrottsdrama som egentligen inte handlar så mycket om idrott. Brad Pitt är perfekt i huvudrollen och filmen har ett bra tempo. En intressant film som tåls att ses även om man inte är intresserad av baseball.
8. Oslo, 31. August (Joachim Trier)
Den första riktigt tunga filmen på listan. Som tittare får man följa med i ett dygn när en vilsen man försöker förlika sig med sitt förflutna och acceptera sin samtid. Stark film som lämnar spår.
7. Shame (Steve McQueen)
Om det va mörkt på föregående plats så går vi allt djupare här. Ett brutalt naket (i dubbel bemärkelse) drama som visar upp hur människans jakt på närhet och lust kan vara både ljuvligt men också förödande. Min favoritprestation av Michael Fassbender.
6. A Late Quartet (Yaron Zilberman)
Fin film som visar upp New York's livliga musikliv och dynamiken kring klassisk musik. Ett drama som får till känslan helt och som visar upp hur slitningar påverkar en grupp. Favoriten Philip Seymour Hoffman briljerar här i varje scen.
5. Drive (Nicolas Winding Refn)
En stuntförare i Hollywood extraknäcker som chaufför vid rån. När han åtar sig att hjälpa sin granne hamnar han snart själv i problem och blir en måltavla för den undre världens farligaste personer.
Stämningsbyggande film som lever mycket på det fantastiska soundtracket och ett snyggt foto. Inte enbart yta såklart, det finns även en bra balans mellan action och drama. Många har den som favorit men för min del är den riktigt bra, men inte en fullträff.
4. Intouchables / En Oväntad Vänskap (Oliver Nakache & Éric Toledano)
Finns det en bättre film att både skratta och gråta till? Feel-good film med ett underbart foto och en gedigen story som får en att känna. Framförallt älskar jag soundtracket av Ludovico Einaudi. En fransk pärla som fungerar i alla väder.
3. Tyrannosaur (Paddy Considine)
En riktig käftsmäll till film, brittisk diskbänksrealism när den är som bäst. Finfina prestationer rakt igenom och ett välskrivet manus. Det här är en film som sitter kvar långt efter man sett den.
2. Tinker Tailor Soldier Spy (Tomas Alfredson)
Kostymdrama à la kalla kriget med en stämning som går att ta på. Fotot är briljant (eller snarare WOW - estetisk perfektion) och musiken är spot on. Långsam i sitt berättande, men konstant närvarande och spännande. En personlig favorit som växer desto fler gånger man ser den.
Under en resa till Paris med sin fästmö och hennes familj, finner en nostalgisk manusförfattare att han varje dag vid midnatt mystiskt färdas bak i tiden till 1920-talet.
1. Midnight in Paris (Woody Allen)
Världens bästa romantiska-komedi? Ja, det är nog fan så. Woody Allen bjuder på ett manus som både fascinerar och överraskar. Som alltid är det en förträfflig dialog, stor dos humor och en egensinnig twist. Ja det här är en underbar film ut i fingerspetsarna som jag ofta återkommer till. Svårt att värja sig emot den filosofiska, mysiga och helt magiska känslan.
Några filmer som slogs om platserna på listan:
Sämsta filmen: En gång i Phuket
Återigen visas det upp hur kass Peter Magnusson är. En röra av klyschor och dålig tajmad humor. Nej, det här är inte mycket att hänga i julgranen.
Största besvikelsen: Extremely Loud & Incredibly Close
Hade förväntat mig mer, nu blev det faktiskt rätt långtråkigt. Självklart ett smärtsamt ämne som tas upp men de når inte riktigt fram till mig. Max von Sydow är fantastisk, men filmen i sig är tyvärr inte det.
Kommentarer
Skicka en kommentar