Onsdagsfilmen: Candyman

Titel: Candyman

Genre: Skräck / Thriller

Land: USA

År: 1992

Regi: Bernard Rose

I rollerna: Virginia Madsen, Tony Todd, Xander Berkeley, Kasi Lemmons

Studenten Helen Lyle får höra talas om en skrämmande legend från trakten. Candyman, seriemördaren med en järnkrokshand som uppenbarar sig när du uttalar hans namn fem gånger framför en spegel. Hennes undersökningar blir allt intensivare och hon struntar i ortsbornas varningar. Det blir början på en rad fruktansvärda mord, kan legenden verkligen vara sann? 

Helen och hennes kollega skriver en doktorsuppsats i Chicago om vandringsmyter och fastnar extra för den om Candyman. En mörkhyad före detta slav som blev lynchad när han blev förälskad i en vit kvinna. De sågade av hans hand och lät han bli stungen av bin till döds. Enligt sägen så skall han komma om man säger hans namn fem gånger samtidigt som du tittar i en spegel. Tidigare mord gör Helen nyfiken och deras research har helt plötsligt fått dem indragna i en betydligt mörkare historia. De testar att själva uttala de mytomspunna orden men ingenting händer, till en början.

Om man förväntar sig en superblodig histria där det ständigt är närvarande monster så lär du bli besviken. Candyman har istället förlitat sig på stämning och det psykologiska. Musiken är fantastisk och gör verkligen att filmen får en säregen touch. Det andra som är filmens absoluta höjdpunkt är Tony Todd som gestaltar legenden. Med sin mörka skrämmande röst och sina stabila 196 cm så blir han verkligen skräckinjagande. Trots att det finns övernaturliga inslag känns skräcken närvarande och trovärdig. Ett extra pluspoäng får de för att själva Candyman uppenbarar sig relativt sent in i filmen. Får fortfarande rysningar av fösta scenen vid parkeringen "HEEEELEN".

Filmen gör mycket rätt och har åldrats förvånansvärt väl. Personligen kan jag sakna den här typen av nutida skräckfilmer som litar mer på uppbyggnad än effekter. Premissen är ingenting revolutionerade, MEN den gedigna bakgrundsstory sticker ut och engagerar. Candyman som en legend fungerar verkligen bra och är fascinerande, där manuset på det stora hela är välskrivet. Jag kan därför förstå varför filmen idag har fått en kultliknande status inom genren.

Några enstaka brister finner man trots många styrkor. Tempot blir lite svagt mot slutet och twisten hade kunnat skippas även om den fyller sin funktion. Några luckor förklaras heller inte helt och visst luktar det tydligt 90-tal om produktionen. Miljöerna gynnas enligt mig dock av de den mörka tonen och valet av slummen är smart.

På det stora hela så är det här inte dumt alls faktiskt. En stabil skräckis där ljudet och mystiken bygger upp det hela. Lägg där också till en av de mest väl castade skurkarna någonsin. Med de ingredienserna så landar Candyman på en svag fyra.

3 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

-----------

Totalt: 18

Betyg: ✅✅✅✅➖