Fortsätt till huvudinnehåll

Fredagsfilmen: Corridors Of Blood

(1958, Robert Day)
En doktor i 18840-talets London experimenterar på sig själv med en nyligen uppfunnen bedövningsgas. Han blir snabbt beroende och tvingas in i en härva med farliga konsekvenser.


Dr. Thomas Bolton är en hederlig kirurg som har en hög status i 1800-talets London. Men han lider med sina patienter och börjar allt mer finna sitt arbete svårhanterat. Han vill få ett slut på deras smärta och bestämmer sig för att hitta lösningen själv. När det inte riktigt går som planerat blir otrevliga parter inblandade och situationen trappas upp till ett ultimatum.

Filmen i sig lever dock inte alls upp till den makabra titeln. Nej i själva verket så är det inte speciellt mycket blod alls man får se. Visst när det begav sig så ansågs den kanske att vara en skräckis men jag anser att den helt och hållet är en thriller. När vi väl kommit dit, så måste jag säga att det här inte är så dumt, inte dumt alls. Fotot är fint och stämningsfullt, gillar även miljöerna. Boris Karloff är 70 år när filmen spelas in vilket inte märks. Han känns otroligt levande i sin roll och spelar den med ett trovärdigt djup.


Storyn byggs upp med tålamod och det gör själva upptrappningen mer effektfull. Jag gillar huvudkaraktärens resa och det går snabbt utför. Robert Ford målar upp en bra bild av hur människan drivkraft kan driva en i fördärvet. När antagonisterna kommer in i bilden får storyn sig ett uppsving och filmen blir mörkare samt mer spännande. Det mest otäcka i filmen är faktiskt en ung Christopher Lee som gör en stark roll som hårdkokt hallick.

Filmen känns egen och jag gillar temat som tas upp i filmen. Saknaden av de stora skräckelementen gynnar mer storyn än hämmar, nu få istället det mer psykologiska ta plats. Stämningen är tät och alla karaktärer känns trovärdiga.


Överlag är produktionen stark och manuset är välskrivet. Tempot hade kunnat vara lite rappare i sina stunder men som helhet är det här en underskattad pärla i genren. Den får en att tänka, vart hade vi varit idag utan bedövningsmedel? Jag säger bara AJ.

Betyg: ✅✅✅✅



Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...
Skicka en kommentar
Läs mer

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...
Skicka en kommentar
Läs mer

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...
Skicka en kommentar
Läs mer