Fortsätt till huvudinnehåll

Tisdagsfilmen: Jigsaw


Titel: Jigsaw
Genre: Skräck
Land: USA
År: 2017
Regi: Michael & Peter Spierig
I rollerna: Matt Passmore, Tobin Bell, Callum Keith Rennie

Runt om i staden börjar det att dyka upp döda kroppar. Ju längre tiden går pekar det mer och mer mot att det är den döde seriemördaren John Kramer som kommit tillbaka.


Det är 14 år sedan den första Saw filmen släpptes. Jag minns fortfarande mystiken och förväntningarna som hade byggts upp, alla som hade vågat se den pratade naturligtvis om den idag kända "såg-scenen". Med facit i hand så kan det kännas helt banalt att Jigsaw är den sjunde uppföljaren. Ja du hörde rätt, det finns alltså totalt åtta filmer om dessa mördarspel. Men om man tänker efter lite så är det inte så konstigt. Första filmen hade en budget på lite över en miljon dollar och den drog in över 100 miljoner dollar. Kollar man på statistik så drog alla de första fem filmerna in en lika stor summa och hade inte mer än elva miljoner dollar i budget. Så kontentan är att Saw och allt som hör där till, är en väldigt stor vinstaffär.


Hur står sig då det senaste bidraget? Låt oss börja så här, det är ingenting nytt som presenteras här. Har man sett de tidigare filmerna så lär man känna igen sig, både på gott och ont. Det som är filmens styrka är nämligen att man valt att ha kvar ledmotivet Hello Zep vilket direket gör att man får den där "Saw-känslan". Jag gillar även att filmen är uppbyggd som de andra med olika storys som är parallella.


Vad som är bra med filmen stannar tyvärr där. För det här är inte mycket att hurra för. Skådespelarnas insatser är utan ett undantag (Tobin Bell som Jigsaw) stela och väcker inte alls liv i någon som helst karaktärsutveckling. Manuset är fruktansvärt oinspirerat och håller inte alls ihop. Fällorna som är filmseriens kärna är inte de minsta intressanta och känns faktiskt bara tröttkörda. På pappret så hade det dock kunnat bli helt okej. Men det hade krävts betydligt mer bakgrundshistoria på huvudkaraktärerna och att den story som berättas gav någonting till grundstoryn. Det som främst första filmen gör bra, men även resten av filmerna fram till 6an är att det finns en röd tråd och att utvecklingen ändå känns rimlig. Utan att spoila för mycket så är även slutet nästan lite som ett patetiskt nödlösning att försöka hålla liv i någonting som borde tagit slut efter den senaste filmen Saw 3D.


Visst finns det scener som fortfarande skapar nån form av entusiasm, men de är få. Istället för att väcka liv i skräck/gore genren så känns den allvarligt mer död nu än tidigare. Jigsaw är ett tappert försök och för det lyfter jag min hatt. Men resultatet är tråkigt, rörigt och framförallt helt onödigt. Här är ett tips från coachen; GÖR INGA FLER SAW FILMER!

Tack för ordet.

1 - Skådespelare
1 - Handling
1 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
-----------
Totalt: 7

Betyg:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...