Onsdagsfilmen: The Wrestler

Titel: The Wrestler

Genre: Drama

Land: USA

År: 2008

Regi: Darren Aronofsky

I rollerna: Mickey Rourke, Marisa Tomei, Evan Rachel Wood, Mark Margolis

På 80-talet var den amerikanska showbrottaren Randy "The Ram" Robinson ett välkänt namn. Nu för tiden bor han i en trailerpark och är långt ifrån storhetstiden. Samtidigt som han försöker hitta sin väg tillbaka till toppen kämpar han för att få ordning på sitt trasiga liv.

Vardagen för Randy är grå och inte speciellt tillfredställande. Han försörjer sig genom att gå sporadiska matcher och jobbar deltid på ett lager. Kontakten med sin dotter förlorade han för länge sedan och hans enda sällskap hittar han på den lokala stripklubben. Cassidy som är en av stripporna på klubben befinner sig i en liknande situation och sakta men säkert växer en vänskap fram. Under en av hans matcher sker någonting avgörande för Randy, vilket leder till att han måste ta ett beslut som kommer att påverkar hela hans identitet. Han beslutar sig för att leta upp sin dotter och återuppta relationen, vilket inte visar sig vara så enkelt.

Det märks tidigt att Darren Aronofsky inte försöker att måla upp en glamorös tillvaro. Genom att använda sig av ett bildformat som nästan är lite suddigt likt en handkamera drar sig filmen mer åt dokumentärhållet. Jag uppskattar att filmen är så pass grå och bitvis ordinär. Det är en av filmens styrkor att den blir jordnära där många kan känna igen sig i flera av karaktärernas situationer. Många av scenerna är riktigt bra regisserade, gillar scenen med den lilla grabben och spelet. Flera av dem får mig även att vrida mig av sorg och rädsla, speciellt sista scenen med dottern.

Båda sidokaraktärerna är starka och Marisa Tomei samt Evan Rachel Wood ger filmen den tyngd som behövs. Men det här är egentligen en enmansshow. Den sönderopererade Mickey Rourke gör sin livs prestation och fullkomligt äger varje bildruta han är med i, både psykiskt och fysiskt. Randy känns hela tiden genuin och aldrig överspelad eller krystad. Rourkes karriär har väl aldrig riktigt lyft och det känns spontant som att allt har lett fram till det här. Borde också i mitt tycke vunnit den Oscar som han blev nominerad för.

"The only place I get hurt is out there. The world don't give a shit about me."

På det stora hela är det här en otroligt välspelad och engagerande film. En film som inte gör sig så mycket större än va den är. Visst finns det en del brister. Storyn är inte helt unik och det målas upp en del klichéer. Det går även lite väl snabbt mot slutet, där hade den kunnat vara 15 minuter längre. Sen är vissa scener lite utdragna och några delar blir raksträckor. Men trots bristerna vill man hänga kvar och se hur det går för huvudkaraktären.

Filmens titel är "The Wrestler" och visst handlar filmen om just wrestling men det är egentligen inte det viktiga i filmen. Vänta! Jag ska förklara mig lite bättre, wrestling är superviktigt för Randy. Men just wrestlingen hade kunnat bytas ut mot vad som helst. Frågan är istället vad är det som krävs för att nå dit man vill, vad måste man riskera? Eller kanske det som blir mest tydligt i filmen. Spelar det någon som helst roll när man inte har någon att leva för?

När filmen är slut har jag en klump i magen. En klump som växte sig större och som aldrig riktigt släpper taget. The Wrestler är ett mycket sevärt gripande porträtt av vad ensamhet gör med oss men samtidigt hur den påverkar våra val och livsfilosofi.

5 - Skådespelare

4 - Handling

5 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

-----------

Totalt: 22

Betyg: ✅✅✅✅➕