Fortsätt till huvudinnehåll

Söndagsfilmen: Old



Titel: Old
Genre: Thriller / Drama
Land: USA
År: 2021
Regi: M. Night Shyamalan
I rollerna: Vicky Krieps, Gael García Bernal, Rufus Sewell, Alex Wolff, Thomasin McKenzie

En familj befinner sig på en avkopplande semester. På den soliga avskilda stranden där de kopplar av, inser de snart att någonting inte står helt rätt till...


Frun i en semesterfirande familj har hittat det perfekta resemålet för hela familjen. När de kommer fram till hotellet andas det lyx och hotellföreståndaren verkar extra intresserad över att just deras vistelse ska bli så bra som möjligt. Det visar sig dock att allt inte är frid och fröjd i den harmoniska familjen, men när hotellföreståndaren föreslår en utflykt till en undangömd strand nappar de på inbjudan. 

Stranden är precis så magisk som den beskrivits och familjen njuter av tillvaron med ett par andra resenärer. Idyllen bryts dock abrupt av en tragisk upptäckt och den mysiga stämningen är som bortblåst. En efter en förändras personerna på stranden och tillsammans inser det att det är någonting fel med tiden. På nåt sätt åldras de snabbare och det hela blir en dramatisk kamp mot klockan för överlevnad. 


Jag gick in med höga förväntningar, trailern var extremt tilltalande och det kändes verkligen som att M. Night Shyamalan skulle rida vidare på succén efter den lyckade Split. Som åskådare så borde jag dock vid det här laget ha lärt sig att man aldrig riktigt vet vad man får för film när M. Night Shyamalan styr skeppet. Ofta finns det mycket potential i hans skapelser och en twist som man antingen älskar eller hatar. Likt så många gånger förr så skulle det här bli en upplevelse som vi känt så många gånger förr...men vi kommer dit strax.


Historien förflyttas snabbt från lyxen på hotellet till stranden, där mer eller mindre hela filmen kommer att utspela sig. Man känner direkt att det finns en mystik närvarande och idéen med att fokusera på en plats är i grunden tilltalande. Tyvärr så faller det inte riktigt så väl ut denna gången. Jag är inte alls förtjust i de ryckiga filmandet och skiftet av fokus, blir tröttsamt efter ett tag. Helheten blir väldigt skrikigt och överdriven, där en del scener känns inplacerade bara för att väcka reaktion. På det stora hela känns det inte genomarbetat och jag förstår inte riktigt valen av skådespelare, speciellt huvudkaraktärerna där kemin lyser med sin frånvaro. Jag brukar gilla Vicky Krieps men hon kommer inte till sin rätt här och annars talangfulla Thomasin McKenzie går inte att känna igen. 


När första halvan är avverkad väntar man fortfarande på att det ska tända till och bli ordentligt spännande. En stor irritation växer och det hela känns som att det rinner ut i sanden. Jag väntar och väntar, sen kommer eftertexterna. Förhoppningarna om en tät thriller får ett abrupt slut och jag känner mig inte alls tillfredsställd. Filmen upplevs istället som både upprepande och avsaknad av momentum. Ofta blir det för enkelt förklarat och det finns många luckor i manuset som gärna hade fått en djupare förklaring. Dock är premissen att leka med tidsaspekten både existentiell intressant och filmens höjdpunkt. Men som så många gånger förr går M. Night Shyamalan vilse i sin vision och vill för mycket. Han hade kunnat fokusera mer på grunden och fått den att bli skarpare. Idéen är nytänkande och stark, genomförandet inte alls i samma klass.


Tomhet. Ja det är ordet jag kommer på när filmen är slut. Irritation. Det är känslan som uppkommer när tomheten har lagt sig. På pappret kändes det här både spännande och klaustrofobiskt. Men när allt är sagt och gjort så går det att summera OLD med ett ord. BESVIKELSE. 

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
-----------
Totalt: 10

Betyg: ✅✅

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...