Topp 10 - 2016
Kring den här tiden såg jag mycket film och upptäckte en hel del guldklimpar. Jag minns också att jag följde Oscars galan live och stängde av tv när La La Land vann bästa film för att jag blev så irriterad...det visade ju sig att jag skulle haft lite mer tålamod. Hur som haver, listan toppas av en personlig favorit som är en given etta men skuggades precis av 2an som inte var långt ifrån. Utöver det så fanns det en rad spännande filmer under året men saknade fler fullpoängare. För att summera filmåret 2016 så var det intressant där topparna var starka men saknade kanske lite bredden, dock ett mycket stabilt filmår det ska betonas.
På topp tio återfinns filmer från:
7 USA
7 USA
1 Storbritannien
1 Sydkorea
1 Sverige
Under den japanska ockupationen i 1930-talets Korea anställs en ung kvinna som en tjänarinna till en japansk arvtagerska. Det arvtagerskan inte vet är att den nyanställda kvinnan i hemlighet är inblandad i en komplott för att bedra henne.
Koreanskt kammarspel som är både gripande och erotiskt. Det är en sofistikerad story som ramas in av en vacker scenografi. Som helhet är det här en utmanande film som balanserar perfekt mellan det abstrakta och spänningsmomenten.
Livet för en deprimerad vaktmästare från Boston förändras för alltid då han återvänder till sin hemstad för att ta hand om om sin tonåriga brorson.
Ibland behöver inte tempot vara så högt för att underhålla. Det här är nämligen en långsam historia som får utrymme att växa fram. Slutligen får man ta del av ett välspelat mörkt drama som har sin styrka i det mänskliga sårbara och samtidigt det lågmälda vardagslivet.
8. Nocturnal Animals (Tom Ford)
En kvinna vid namn Susan får ett utkast till en bok från sin ex-man, som vill veta vad hon tycker. Boken, som fått titeln "Nocturnal Animals", kretsar kring en man vars familjesemester blir till en våldsam och dödlig upplevelse.
Jag gillar välgjorda thrillers och det här är ett mycket bra exempel på hur det ska genomföras. Det är en snygg film som bjuder på en härlig tät stämning som utmanar och drivs framåt av ett smart skrivet manus.
7. Split (M. Night Shyamalan)
Få regissörer har så snabbt tappat sin stjärnglans och istället blivit nästan ett skämt. Det var därför tillfredställande att Split kom och gav en stunds upprättning. Saken är nämligen den att det här är en riktigt underhållande, tät och spännande thriller. Framförallt så är James McAvoy helt outstanding, värt att se filmen enbart för att få bevittna en storartad prestation.
6. I Called Him Morgan (Kasper Collin)
Jag blev helt golvad när jag såg den här dokumentären för första gången. Otroligt stilistisk, mystiskt och underbart jazzigt från första till sista stund. Älskar man musik, fint foto och ett klassiskt svartsjukedrama så är det här någonting för dig. Extra plus till den snöiga 70-tals New York eran som är förtrollande.
En far bor med sina sex barn långt inne i de djupaste skogarna. Han har ägnat hela sitt liv åt att lära barnen hur man ska leva och överleva långt ifrån civilisationen, men en dag tvingas de lämna deras egna skapade paradis.
Egensinnigt nyskapande indie-drama med en stor dos värme, humor och svärta. Jag gillar speciellt hur väl regissören fått till ingångsvärdet i filmen utan att för den delen bli allt för vinklad. Det finns en fin harmoni i storyn som både berör och hänför. På det stora hela en mycket stilistisk film som är enkel att tycka mycket gott om.
4. Kubo and the Two Strings (Travis Knight)
Vad vore livet utan stop motion animation? Utan tvekan betydligt tråkigare! Laika produktion har återigen skapat magi och det här är kanske deras främsta mästerverk. Får många animerade filmer att blekna i jämförelse, en WOW upplevelse helt enkelt.
3. Arrival (Denis Villeneuve)
En språkexpert rekryteras av militären efter att utomjordingar har landat runt om i världen. Syftet är att försöka ta reda på om det är fredliga eller utgör ett hot.
Jag är svag för sci-fi filmer som är smart skrivna. Arrival är en egensinnig historia som bortser från många av de klassiska elementen i genren och istället fokuserar på psykologin. Oerhört snygg film med ett fantastiskt foto och stämningsfull musik.
2. I, Daniel Blake (Ken Loach)
När den 59-årig snickaren Daniel Blake drabbas av en hjärtattack förbjuder hans doktor honom från att arbeta. Men det byråkratiska systemet tvingar honom att söka arbete för att få tillgång till ekonomisk stöd och det hela blir en kamp för överlevnad.
Det här är en jobbig film att kolla på, en film som lämnar spår och som aldrig släpper taget. Jag har sagt det många gånger tidigare på bloggen och gör det igen: JAG ÄLSKAR BRITTISK DISKBÄNKSREALISM! Här får man också se det när det smärtar och påverkar mig som tittare som allra mest. En otroligt mänsklig och realistisk film som är strålande.
1. Moonlight (Barry Jenkins)
Jag ska inte vara långrandig. Det här är kort och gott en personlig favoritfilm utan några direkt svagheter. Scenografin är magisk, musiken är bärande, skådespeleriet är fläckfritt och den tredelade storyn hänför från början till slut. En modern klassiker helt enkelt.
Några filmer som slogs om platserna på listan:
Sämsta filmen: Jag älskar dig - En skilsmässokomedi
HAHAHAHAHAHA, fy fan. Det räcker så. Sämsta filmen från året. Se den och bedöm själv, eller förresten gör dig en tjänst och undvik den så långt det går.
Största besvikelsen: The Girl on the Train
Förutsättningarna för att det här skulle ha blivit en bra thriller fanns där. Tyvärr föll det platt och blev inte alls vad jag förväntat mig. Speltiden på 112 minuter känns som ett marathon och det hela blir bara en långtråkig soppa utan nerv.
Kommentarer
Skicka en kommentar