(1978, Alan Parker)
Här är den verklighetsbaserad historien om Billy Hayes. En ung och naiv amerikan som blev dömd till 30 års fängelse efter att ha försökt smuggla ut 2kg hasch från Turkiet. Fängelset han hamnar i är dock inte vilket som helst. Genom misshandel och tortyr övertygas han om att det enda settet att överleva är att fly...
Hur tar man sig an en film som är ansedd att vara en klassiker och ett mästerverk? Jag brukar förhålla mig mer kritisk än vanligt. Varför det? Jo för annars tror jag att man köper allt med hull och hår. När Midnight Express kom 1978 blev den nominerad till sex Oscars och vann två (manus & musik). När det kommer till fängelsefilm så är den idag ansedd att vara en av de bästa som gjorts. Håller den då idag? Ja, trots en viss skeptisk inställning i början blev jag positivt överraskad.
Brad Davies spelar rollen som Billy Hayes och gör det med bravur. Han känns genuin i sin roll där desperationen och ångesten ständigt är närvarande. Det är dock den narkotikaberoende Max som suttit fängslad i sju år som fastnar hos mig. John Hurt spelar den rollen med en stor övertygelse och bjuder på en mångsidig rolltolkning. Hans kroppsspråk och humor tillför rollen ett bra djup. Utöver genomgående bra skådespelarprestationer så har filmen ett annat starkt kort, musiken. Giorgio Moroder har verkligen skapat ett episkt soundtrack och sätter en fantastik aura på historien. Fotot är också kvalitativt här och främst hur fängelset porträtteras. Miljön ger en dyster och hopplös ton, precis så ett fängelse ska kännas.
I grund och botten så är manuset starkt. Vad ensamhet och psykisk samt fysisk terror gör med en människa beskrivs på ett trovärdigt sätt. Det finns så många kraftfulla scener som jag skulle vilja lyfta fram men väljer främst kattscenen och fighten med Rifki. Balansen mellan det råa och det psykiska genomförs väl. Den läskiga fängelsekänslan förhöjs av de traumat som utspelas mellan vakter och fångar. En självklar klaustrofobi blir än mer närvarande och påtaglig. Speltiden på två timmar flyger snabbt förbi och den känns aldrig för lång. Men det finns några enstaka partier där tempot saktas ner och blir lite långsamt.
Med ett underbart soundtrack, starka rollprestationer och en härlig tät stämning står sig Midnight Express bra än idag. Är det då ett mästerverk? Nej, inte i mitt tycke. Är det en bra film? Absolut, verkligen en höjdare och som fängelsefilm vill jag ändå säga att den befinner sig hos de allra främsta i genren. Det här är en riktigt bra 70-tals film där klassiker stämpeln är befogad och välförtjänt. Jag saknar tyvärr ändå någonting för att det ska nå hela vägen fram. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men kanske blev jag inte tillräckligt berörd...jag vet faktiskt inte. Men känslan i skrivande stund landar på en stark fyra.
Med ett underbart soundtrack, starka rollprestationer och en härlig tät stämning står sig Midnight Express bra än idag. Är det då ett mästerverk? Nej, inte i mitt tycke. Är det en bra film? Absolut, verkligen en höjdare och som fängelsefilm vill jag ändå säga att den befinner sig hos de allra främsta i genren. Det här är en riktigt bra 70-tals film där klassiker stämpeln är befogad och välförtjänt. Jag saknar tyvärr ändå någonting för att det ska nå hela vägen fram. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men kanske blev jag inte tillräckligt berörd...jag vet faktiskt inte. Men känslan i skrivande stund landar på en stark fyra.
Betyg: ✅✅✅✅
Kommentarer
Skicka en kommentar