(2015, Giorgos Lanthimos)
I en dystopisk nära framtid arresteras ensamma människor och överförs till ett kusligt hotell. Inom en period på 45 dagar så är de skyldiga att finna en matchande partner. Om de misslyckas så kommer de förvandlas till ett djur och bli utsläppta i skogen. David är en av singlarna som ska försöka hitta en partner innan han förvandlas till en hummer. Att hitta någon visar sig dock vara svårt och kampen mot klockan börjar.
Svåra filmer är någonting jag uppskattar. Det får gärna vara abstrakt och öppet för tolkning, det är bara intressant. The Lobster är svår, väldigt svår. Svår är nog till och med ett snällt ord här, den är faktiskt riktigt skruvad. Är den dålig? Nej inte alls. Bara för att den är absurd eller rent av konstig betyder det inte att den är dålig. Storyn är originell och det finns någonting läskigt verkligt med det dystopiska konceptet kring ensamhet. Giorgis Lanthimos fick en Oscarsnominering för bästa originalmanus och det var han värd. Visst det kanske inte är en film som passar alla, men det är en story som är tänkvärd och nyskapande.
Till en början bjuds det på en hel del mörk humor vilket skapar en obekväm men samtidigt charmig atmosfär. Udda och obekväm är ett tema som håller sig i hela filmen. Vissa scener är jobbiga att titta på och ibland vill man nästan lämna rummet. Tittaren måste nog ha ett öppet sinne och kanske en viss allmän tålighet nära till hands. Just den känslan är samtidigt filmens styrka. Utan den mörka dystopiska tonen hade storyn inte gått hem. Musiken hjälper verkligen till att lyfta fram storyn där stråkmusiken passar som handen i handsken. Höjdpunkten är dock fotot enligt mig som är fantastiskt. Det finns en stilren grå anda över hela produktionen. Colin Farrell fungerar bra och gör en fin prestation som den lågmälde samt dystra David. Hans roll är lik den rollen som Joaquin Phoenix gör i Her, fast inte riktigt i samma klass.
Som en satir på den rådande kollektiva individualismen fungerar filmen fint och ifrågasätter den romantiska synen på tvåsamhet. Jag gillar verkligen grunden till den här storyn. Tyvärr brister filmen lite i sitt utförande. Till en början finns det ett bra driv och ett stort engagemang kring vart allt ska hamna. Tempot mattas dock av ju längre speltiden går och sista halvtimmen blir lite intetsägande. Det abrupta slutet tillför också en ofullständig känsla, jag hade velat veta lite mer helt enkelt. Själva hotellet är även kärnan, när storyn byter fas tappar den lite av sin styrka.
The Lobster blev en stor snackis när den kom och så här i efterhand förstår jag verkligen varför. Är filmen värd att se? Ja, utan tvekan är detta konstiga drama sevärt. Betyget landar på en stark trea nu och jag behöver nog smälta denna upplevelse för att kunna sätta ett eventuellt högre betyg i framtiden. Fram tills dess blir det bra men inget som är mer än just bra. Vilket inte är så pjåkigt, inte så pjåkigt alls.
Betyg: ✅✅✅
Kommentarer
Skicka en kommentar