Onsdagsfilmen: Tyrannosaur

Titel: Tyrannosaur

Genre: Komedi

Land: UK

År: 2011

Regi: Paddy Considine

I rollerna: Peter Mullan, Olivia Colman, Eddie Marsan, Paul Popplewell

Omgiven av våld finner Joseph, en självdestruktiv och plågad man sin räddning hos den kristna välgörenhetsarbetaren Hannah. Till en början ser han ner på Hannahs tro och det idylliska livet hon verkar leva. Desto mer det lär känna varandra inser Joseph att hennes liv är allt annat är fridfullt. 

Tidigt ställs det klart att Joseph lider av alkohol och aggressionsproblem. Ensam lever han sitt liv och är inte speciellt omtyckt av någon, den enda som egentligen gillar honom är den snälla grannpojken. Mötet mellan Joseph och Hannah blir en dörröppning, där hon väljer att kliva in i hans liv. Historien tar vid det här mötet en ny vändning och de båda karaktärernas liv vävs samman.

Det är definitivt ingen film för den som inte uppskattar misär och mörker, för det finns gott om det här. Diskbänksrealismen är otroligt smärtsam, för visst är det här en misärfilm i all sin bemärkelse. När det kommer just till diskbänksrealismen är de få som slår britterna på fingrarna där The Selfish Giant är ett annat bra exempel. Vissa scener är otroligt krävande att titta på, det ska erkännas (speciellt hundscenen).

Filmens drivkraft är i min mening hur storyn följer Joseph, som tittare får man inte riktigt veta grunden till hur denna läskiga man blev till. Samtidigt är det inte det väsentliga, ser ett stort värde i att "bara" få se hur en människa tar sig an livet med sina egna medel. Styrkan i att våga porträttera människor på det här sättet och låta vardagen komma fram får filmen att kännas genuin samt autentisk, även om det fiction. I slutändan är det ett stort slag i magen, en mental knockout. I det här fallet på ett smärtsamt men samtidigt på ett oerhört tillfredställande vis. Allting är dock inte enbart misär. Scenerna mellan grannpojken Sam och Joseph är fyllda med värme, en fin ljuspunkt i mörkret.

Jag är ju så svag för den här typen av filmer. Eller rättare sagt det här är min hemmaplan, älskar mörka ångestfyllda draman. Paddy Considine gör sin regidebut i och med den här filmen, han har även skrivit manuset. Jag lyfter på hatten för det här är bra, eller snarare förbannat bra. Med ett kvalitativt foto så skapar han minnesvärda miljöer i det gråa brittiska landskapet. Musiken blir ett bra komplement och smälter in fint, vilket höjer filmens helhet. Han har även lyckats förträffligt med ensemblen av skådespelare. Peter Mullan, Olivia Colman och Eddie Marsan är en trio som levererar högklassiga insatser rakt igenom. Samspelet mellan Mullan och Colman ger en intim känsla av närvaro. Manuset håller också ihop bra där sidokaraktärer vävs in och där alla får sin betydelse till storyn. Stort plus till slutet, gillar det skarpt.

Första gången jag såg Tyrannosaur var jag lite vacklande. Det var mycket att ta in och jag var golvad helt klart. Då gav jag den en fyra. Nu vid en omtitt har den höjts ännu ett snäpp. Ja det här är verkligen en riktigt sevärd film med otroligt många starka element. Vill avsluta med att lyfta fram Paddy Considine. Fortsätter han leverera filmer som den här ser han ut att ha en fin karriär till mötes. Sist men inte minst Peter Mullan, vilken underbar prestation han står för.

5 - Skådespelare

5 - Handling

5 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

-----------

Totalt: 23

Betyg: ✅✅✅✅✅