Fredagsfilmen: Glass

Titel: Glass

Genre: Si-fi / Thriller 

Land: USA

År: 2019

Regi: M. Night Shyamalan

I rollerna: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L Jackson, Anna Taylor-Joy, Sarah Paulson

Historien tar vid där Split slutade och David Dunn är på jakt efter Kevin Wendell Crumb samt hans alter ego The Beast. Jakten blir allt mer intensiv och tillsut är en konfrontation oundviklig där gamla ansikten dyker upp.

Jag va helt frälst när jag såg Split. James McAvoy golvade mig helt med sin närvaro och fantastiska mångsidighet. Mina förväntningar på uppföljaren som också är den avslutande delen i det som blivit en trilogi var därför skyhöga. Det är ofta farligt att ha just höga förväntningar, det kan göra att bedömningen inte blir helt rättvis. Till en början är jag faktiskt lite skeptisk, men det skall komma att ändras.

Då storyn väver in många element från Unbreakable, så är det naturligt att Bruce Willis karaktär Dunn får mer speltid. I Split var det helt och hållet McAvoy som ägde filmen, här får han dela på rampljuset någonting som både är positivt och negativt. Jag gillar hela det här universumet och de karaktärerna som byggts upp. Det finns en härlig mystik som verkligen går att ta på. Musiken ger det lyftet som filmen behöver, soundtracket gör atmosfären mer koncentrerad. Ett extra plus till M. Night Shyamalan som lyckats behålla stora delar av den tidigare casten, speciellt sonen som spelas av samma skådespelare. 

Manuset har fått en del kritik och jag kan hålla med i viss mån, ibland blir det lite för enkelt och kanske svårköpt. Tempot är inte alls där de två tidigare delarna varit och kan tycka att denna är minst thriller av dem tre. Där faller filmen lite grann, den skulle varit lite tätare och haft lite mer driv. Några partier blir lite transportsträcka. Jag tycker dock att storyn sys ihop bra främst genom fördjupningar i karaktärer och kopplingen med tidigare filmer. Slutet i sig fungerar enligt mig bra, men jag ska erkänna att jag hade velat ha en ännu mer tyngre twist.

Om man gillat de tidigare två filmerna Unbreakable och Split så tror jag att det här lär falla de flesta i smaken. Känslan finns där och det är tillfredsställande att se alla på spelplanen igen. Vad gör då den här filmen sevärd? Det stavas JAMES MCAVOY, han är filmens stora behållning. Varje gång han är med känns det som att filmen går framåt, en av de mest välskrivna rollerna under 2000-talet.

Glass lever kanske inte riktigt upp till hajpen men bortser man från det så är det en stabil uppföljare samt avslutning på en häftig trilogi. Jag är tacksam att jag fick vara med på resan och är mer än nöjd med att kunna ge ut en fyra i slutbetyg, även om den kanske är lite ljummen.

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

-----------

Totalt: 19

Betyg: ✅✅✅✅