Söndagsfilmen: Pet Sematary

Titel: Pet Sematary

Genre: Skräck

Land: USA

År: 2019

Regi: Kevin Kölsch & Dennis Widmyer

I rollerna: Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow, Jeté Laurence

Dr. Louis Creed flyttar från Boston ut till landsorten i Maine med sin fru och deras två barn. Väl där upptäcker familjen en mystisk djurkyrkogård som är gömd långt in i skogen. Efter en ofattbar tragedi sätts snart en livsfarlig kedjereaktion igång med fruktansvärda konsekvenser. 

Pet Sematary är en filmatisering av den nästan mytomspunna författaren Stephen Kings bok med samma namn från 1983 och en remake på filmen som gjordes 1989. Stephen King universumet är nästan lite för stort att få grepp om, men det slutar aldrig att fascinera. Det slutar aldrig hellre att expandera. Att det nu kommer en nyinspelning 30 år efter första inspelningen känns naturligt. Likt DET så är Pet Sematary en av hans mest uppskattade böcker och det fanns helt klart potential att kräma ut mer nu med dagens teknologi. Men självklart fanns där ett litet tvivel, ja det är ju inte alltid att filmatiseringarna lyckas. Det går väl inte att undgå magplasket The Dark Tower som sköt sig i benet innan det kunde gå. Bortser man från några snedsteg så tycker jag dock att filmatiseringarna av hans böcker generellt sett har fått sig ett rejält uppsving.

Det som fascinerar mig mest med den här storyn är hur bra man behandlar temat döden. Det här är verkligen inte bara en skräckfilm där blodet ska spruta eller där huset ska va hemsökt. NEJ, det här är en helt annan grej. Vad gör vi när sorgen är som allra störst? Vad gör vi då? Pet Sematary lyckas med skräckens element lyfta fram hur sorg och förnekelse kan driva en person till vansinne.

Båda regissörerna har ett cv som inte är någonting att skryta med. Men de har båda en bakgrund i skräckens tecken vilket märks tidigt. Det har skapat en härlig stämning med den hemlighetsfulla, mörka skogen och dimman som ligger tät. Till skillnad från originalet så ligger den här närmare skräckgenren än thriller. Jump scares kommer in i bilden tidigt och de känns välvalda samt inte alls för krystade. Fotot var det som imponerade på mig mest den är genomgående riktigt kvalitativ och stilren. Känns också som att det var ett smart val att låta mammans syster få en större grafisk roll nu än tidigare då hon rent ut sagt är otroligt obehaglig.

Tempot är snabbt och i början går det väldigt fort i händelseförloppet. En mer karaktärsuppbyggnad hade varit att önska, samt att introduktionen av skogen borde kommit in senare. Nu blir det istället övertydligt och nästan lite kastat i ansiktet på tittaren "KOLLA HÄR ÄR DET NÅGOT SKUMT". Men den känns samtidigt fräsch och är behaglig att titta på. Speltiden på 100 minuter hade faktiskt kunnat vara en kvart längre för att kunna bygga upp storyn mer.

Castingen tycker jag är stark där alla inblandade känns genuina i sina roller och levererar stabila insatser. Jason Clarke i huvudrollen lyckas verkligen utstråla hur situationen bryter ner hans karaktär. Jag vill även lägga ett extra plus på att de använt sig av samma låt till eftertexten, fast den här gången en uppdaterad version. Den ger exakt den känslan jag ville ha från filmen. Regissörerna har tagit sig friheten att låta manuset flyga iväg lite från originalet, annars hade det bara blivit en exakt remake på tidigare inspelning vilket jag finner ointressant. Många inslag gör bara gott till exempel barnen som går sitt "korståg", det tillför en bra mystik. Kan dock personligen tycka att slutet lämnade lite kvar att önska. Hade nog velat ha mer det klassiska slutet som knyter ihop temat med döden i ett mer ångestfyllt senario. Nu får man en mer modern twist som verkligen inte alls är dålig, det föll bara inte mig helt i smaken. 

På det stora hela så är Pet Sematary en sevärd skräckfilm som tillslut blir en snygg uppdaterad klassiker. Betyget stannar dock för stunden på en stark trea. 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

-----------

Totalt: 16

Betyg: ✅✅✅