Fortsätt till huvudinnehåll

Onsdagsfilmen: Beauty And The Beast

(2017, Bill Condon)

Belle är en ung kvinna som tas tillfånga av Odjuret och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre.


Stockholmssyndromet som en film, ja det är en liten konstig story. Hur kan man bli förälskad i någon som håller en inlåst? Men visst köper man det konceptet så är det en helt okej kärlekshistoria. Okej, vi bortser från problematiken kring den frågan och hoppar vidare till nästa fråga jag ställer mig. Hur många live-action remakes av disneyfilmer behövs egentligen?

I grunden finns det en god tanke och många av projekten har låtit smaskiga på förhand. Tyvärr har det blivit allt för tydligt att det i praktiken inte alls blir speciellt lyckat. Visuellt är det oftast riktigt snyggt och en fröjd att se på. Problemet är i nästan uteslutande fall så har de nya filmerna inte tillfört någonting till filmserien. De är i princip samma story som tidigare utgåvor och blir därför intetsägande. Jag köper en remake om filmen kan göra någonting nyskapande och utveckla den tidigare storyn som till exempel Hook gör bra.


Beauty And The Beast är inget undantag och är mer eller mindre helt identisk jämfört originalet, även sångerna är inprincip likadana. Där lyckades The Jungle Book betydligt mycket bättre på att göra någonting originellt. Manuset och utförandet generellt blir därför filmens stora svaghet.

Det bjuds dock på några fina prestationer där Emma Watson gör en fin gestaltning av Belle och utstrålar en trygghet samt trovärdighet i rollen. Castingen bjuder på ett par riktigt stora namn som Ewan McGregor, Kevin Kline, Ian McKellen och Emma Thompson. Många av valen är träffsäkra och passar fint i sina roller. Gaston som är filmens skurk tycker jag dock hade behövts bytas upp till ett starkare kort, nu faller han rätt platt tyvärr.



Visuellt så är har disney återigen lyckats med att göra en snygg produktion. Det är påkostat och det syns. Slottet är det som är mest häpnadsväckande och där har de lyckats skapa en mörk stämning. Animationen av själva Odjuret ställer jag mig lite kluven till, jag vet inte om jag riktigt gillar den eller ej. Den hade nog kunnat göras bättre är känslan jag har.

Speltiden på 129 minuter är på tok för lång och hade kunnat klippas ner minst 20 minuter. Jag börjar sakta men säkert ge upp hoppet om att någon live action disney remake kommer att bli riktigt bra. Som svar på min tidigare fråga, nej det behövs inga fler live-action remakes om det fortsätter så här. Filmen i sig är väl inte direkt värdelös egentligen. Den har en del kvalitativa sidor. Men filmens stora svaghet är att den är monumentalt tråkig, det finns ingenting som riktigt lockar till intresse.


Betyg: ✅
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...
Skicka en kommentar
Läs mer

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...
Skicka en kommentar
Läs mer

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...
Skicka en kommentar
Läs mer