Genre: Thriller / Mysterium / Drama
Land: USA
År: 1999
Regi: M. Night Shyamalan
I rollerna: Bruce Willis, Haley Joel Osment, Toni Collette, Olivia Williams
Dr. Malcolm Crowe är en ansedd barnpsykolog, men han jagas av minnet av en ung patient han inte kunde hjälpa. Så träffar han Cole Sear, en rädd och förvirrad åttaåring. Genom att hjälpa Cole söker Dr. Crowe sinnesro. Men han står helt oförberedd inför de fruktansvärt skrämmande, ovälkomna besök som hemsöker Cole.
Efter sina föräldrars skilsmässa har Cole blivit tillbakadragen och har svårt att passa in bland de andra barnen. Märkliga saker börjar hända Cole och hans mamma blir allt mer orolig. Dr. Malcolm Crowe anställs för att hjälpa honom att komma över sin rädsla. Samtidigt kämpar Dr. Crowe med sina egna bekymmer och försöker hålla ihop ett äktenskap som allt mer ser ut att falla samman. Ju längre tiden går börjar Cole allt mer likna ett gammalt fall och de uppdagas skrämmande hemligheter. Kommer han kunna hjälpa Cole eller är hans psykiska sjukdom bortom all räddning?
Det är väl nästan underdrift att påpeka att M. Night Shyamalans karriär inte riktigt gått i den riktningen som varken han eller fansen hade hoppats på. Efter ett par djupdykningar så har han nästan blivit smutskastad i branschen. Men de var med Sjätte Sinnet som han satte sig själv på kartan. Filmen visar sig också hålla förvånansvärt bra idag, det visar sig vara en film som bara blir bättre vid en andra titt. Vad man än tycker om M. Night Shyamalans karriär idag så har han definitivt sitt rykte i behåll med just den här filmen som är odödlig på mer än ett sätt.
Bryce Willis gör ett riktigt bra jobb och passar väl in som den lågmälde barnpsykologen. Toni Collette överglänser honom som den lidande mamman som inte vet vad hon ska ta sig till. Men det är Haley Joel Osment som överträffar alla. Han känns självklar i sin roll och bjuder på ett brett register. Till en början så kan karaktären upplevas som lite störande, men det vänds snabbt till att man gillar honom mer och mer. Osment gör även sin motspelare Willis bättre och de två tillsammans har ett fint samspel som känns genuint.
"I see dead people"
Filmens främsta styrka är utan tvekan atmosfären, redan från första minuten är spänningen och mystiken närvarande. Musiken hjälper på egen hand att framhäva scener och blir på det sättet en stämningshöjare. Det märks tidigt att storyn är välskriven och den håller ihop på ett snyggt vis. Det hela börjar explosionsartat men varvar sedan ner för att efter halva filmen trappa upp spänningen igen. Upplösningen är legendarisk och får helheten att höjas upp från mängden. Visst hade fotot kunnat vara lite skarpare och uppbyggnaden lite snabbare. Men regissören har lyckats med att få till en gråtonad värld som inte är så märkvärdig, utan handlar egentligen om vanliga människor som bara försöker orka med livet. Här går man mer åt mysterium hållet utan att använda sig av allt för mycket övernaturligt. Den delen är precis lagom vilket gör filmen mer äkta och på det sättet mer läskig.
Jag gillar hur den mänskliga dragningskraften porträtteras i att försöka förstå det övernaturliga och livet efter döden. Här blir det extra tydligt hur vi människor försöker acceptera det som vi vet, samtidigt som vi lika starkt vill ifrågasätta det vi inte kan styrka. Men Sjätte Sinnet är lika mycket en historia om längtan, att få ro, att vara lite utanför och leva i sin egna hemliga lilla värld som ingen annan förstår.
Det här är en riktig fullträff som har sin styrka i den stämningen som byggs upp. Helt klart en klassiker från 90-talet som håller måttet än idag.
4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
-----------
Totalt: 23
Betyg: ✅✅✅✅✅
Kommentarer
Skicka en kommentar