Titel: Vandring Med Månen
Genre: Drama/Romantik
Land: Sverige
År: 1945
Regi: Hasse Ekman
I rollerna: Alf Kjellin, Eva Henning, Stig Järrel, Sigge Fürst
Dan är trött på sin situation och längtar efter att upptäcka livet. Pia är levnadsglad och ser ofta det goda hos människan. De två unga människorna hittar varandra och en kärlek uppstår snabbt. Tillsammans inser de att tillvaron är bättre när man är två. Under resans gång träffar de på en rad olika människor och resan blir ett äventyr som ska förändra bådas liv.
Redan från början kastas man in i en historia som andas både längtan och äventyr. Det finns också en härlig ungdomlig drivkraft i huvudkaraktärerna. Miljöerna är fina och musiken passar bra, stämningen känns också sådär härligt somrig. Ekman var ju en svensk mästare på att göra bra spännande thrillers och mer lågmälda relationsdraman. Det här är mer av det andra men stegrar upp och blir så där klassiskt spännande mot slutet. Som alltid så är ju dialogen fantastisk, dock så kan jag känna att det bitvis blir lite väl högtravande litterärt. Men det är ingenting som stör mig.
Storheten i den här storyn är hur väl många karaktärer är skrivna och att alla tillför någonting till helheten. Manuset känns modern där flera storylines presenteras parallellt vilket gör att intresset bibehålls längre. Jag gillar även kemin mellan Alf Kjellin och Eva Henning som känns genuin. Visst går det lite väl fort fram när det kommer till själva kärlekshistorien och det kan upplevas lite väl naivt med nutida ögon. Men köper man den premissen så är det en härlig historia som verkligen svänger fram och tillbaka. Tempot är även bra där man aldrig känner sig uttråkad men där mittendelen är lite segare om man ska hitta någon anmärkning.
"Ja ni får inte ta illa upp för jag är påflugen, nyfiken, efterhängsen, överspänd och romantisk."
Filmen utspelar sig under andra världskriget vilket till en början inte märks av men som under filmens gång blir allt tydligare. Framförallt så är det en scen mellan Dan och en äldre man där den senare ger en dystopisk syn på människan samt kriget. Här skapas det en mörkare ton som ska bygga upp till filmens sista tredjedel där spänningen trappas. Allt kulmineras i en uppgörelse som både är intressant och välgjord. En del äldre filmer har ofta abrupta slut, men här lämnas man med en härlig och tillfredsställd känsla.
På det stora hela så är det här en förträffligt mysig och underhållande film som ger mersmak. Det är inte min personliga favorit bland Hasse Ekmans filmer men den är mycket sevärd och har en given plats i den svenska filmhistorien.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
-----------
Totalt: 19
Betyg: ✅✅✅✅
Kommentarer
Skicka en kommentar