Filmprettot Bozo

Midnight Express (1978, Alan Parker) Här är den verklighetsbaserad historien om Billy Hayes. En ung och naiv amerikan som blev dömd till 30 års fängelse efter att ha försökt smuggla ut 2kg hasch från Turkiet. Fängelset han hamnar i är dock inte vilket som helst. Genom misshandel och tortyr övertygas han om att det enda settet att överleva är att fly... Hur tar man sig an en film som är ansedd att vara en klassiker och ett mästerverk? Jag brukar förhålla mig mer kritisk än vanligt. Varför det? Jo för annars tror jag att man köper allt med hull och hår. När Midnight Express kom 1978 blev den nominerad till sex Oscars och vann två (manus & musik). När det kommer till fängelsefilm så är den idag ansedd att vara en av de bästa som gjorts. Håller den då idag? Ja, trots en viss skeptisk inställning i början blev jag positivt överraskad.  Brad Davies spelar rollen som Billy Hayes och gör det med bravur. Han känns genuin i sin roll där  desperationen och ång...

The Lobster (2015, Giorgos Lanthimos) I en dystopisk nära framtid arresteras ensamma människor och överförs till ett kusligt hotell. Inom en period på 45 dagar så är de skyldiga att finna en matchande partner. Om de misslyckas så kommer de förvandlas till ett djur och bli utsläppta i skogen. David är en av singlarna som ska försöka hitta en partner innan han förvandlas till en hummer. Att hitta någon visar sig dock vara svårt och kampen mot klockan börjar. Svåra filmer är någonting jag uppskattar. Det får gärna vara abstrakt och öppet för tolkning, det är bara intressant. The Lobster är svår, väldigt svår. Svår är nog till och med ett snällt ord här, den är faktiskt riktigt skruvad. Är den dålig? Nej inte alls. Bara för att den är absurd eller rent av konstig betyder det inte att den är dålig. Storyn är originell och det finns någonting läskigt verkligt med det dystopiska konceptet kring ensamhet. Giorgis Lanthimos fick en Oscarsnominering för bästa originalmanus och d...

This Is The End (2013, Seth Rogen & Evan Goldberg) En stor fest pågår hemma hos James Franco. Mitt under festen börjar jordens undergång närma sig. Seth Rogen, Jay Baruchel och en rad andra filmstjärnor tvingas tillsammans att förbereda sig inför den kommande apokalypsen. På pappret kändes det här som en riktig höjdare, där även trailern lovade gott. Jag fann kontrasten mellan det lyxiga kändislivet och ett domedagsscenario nyskapande samt intressant. Som sagt på pappret var allting frid och fröjd. När det kommer till kritan så är det ju inte alltid som förväntningar och realiteten möts. Det så kallade gapet blir i flera fall stort här. Nej, det här gick inte alls hem hos mig. Jag ville verkligen uppleva den roligare än vad den är. Tyvärr är den rätt tråkig faktiskt och bitvis seg som kola. Vissa partier finner jag onödigt långdragna, t.ex scenen i början när de röker på och spelar. Den barnsliga och sjuka humorn faller mig inte alls i smaken den här gången. Det finns...