Lista: James Bond - Brosnan, Craig, Dalton & Lazenby

My name is Bond, James Bond.

Under min uppväxt spelade filmerna med den brittiske spionen James Bond en stor roll. Min far är ett stort fan så det blev ofta att jag satt med och kollade. Jag har dock inte tagit mig tiden att se om de äldre filmerna förens nu. Det passade också bra in som en uppvärmning inför den kommande nya Bond filmen No Time To Die, som blir Daniel Craigs sista.

James Bond universumet är stort och filmserien är en av de som pågått längst. Det finns mycket man kan gotta ner sig i allt från bilarna, bondbrudarna eller skurkarna. Sedan tidigare har jag rankat filmerna med Sean Connery & Roger Moore. Nu är det dags för listan med de fyra skådespelarna som gjort de övriga filmerna: George Lazenby, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och Daniel Craig. Det blev totalt 11st filmer totalt och här är deras filmer i rangordning från sämst till bäst.

11. Die Another Day (2002, Lee Tamahori)

Agent 007 skickas ut för att undersöka sambandet mellan en Nordkoreansk terrorist och en diamantsamlare, som finansierar utvecklingen av ett internationellt rymdvapen.

Ett riktigt lågvattenmärke i serien. Helt banalt, platt och way over the top med mer eller mindre allt i filmen. Ingen av skurkarna fungerar och Halle Berry känns obekväm i sin roll som bondbrud. Hela Bond känslan är som bortblåst och det var tur att serien fick en nyrenovering fyra år senare. Pierce Brosnans sista film är helt klart den sämsta filmen i hela bondserien utan konkurrens.

10. Tomorrow Never Dies (1997, Roger Spottiswoode)

James Bond skickas ut för att stoppa en mediemogul som har planer på att starta ett krig mellan Kina och Storbritannien för att kunna kontrollera samt erövra världen.

Här trampas det återigen lite vatten. Filmen är inte superkass men väldigt anonym och blir lätt bortglömd. Skurken är ett skämt och inte alls trovärdig. Ett okej tidsfördriv men når inte alls upp till standarden som andra filmer i serien.

9. Quantum of Solace (2008, Marc Forster)

Bond drivs av en personlig agenda efter ett tidigare svek och försöker hitta den ansvarige bakom allt. Tillsammans med M undersöker de saken och återigen skickas 007 ut och hamnar i en jakt på miljökämpen Dominic Green med kopplingar till en blivande diktator i Bolivia.

Kort och gott så är uppföljaren till den stabila Casino Royale en flopp helt klart. Spänningen och känslan finns inte längre där. Det hela är betydligt mer yta än någonting annat. Storyn är tunn och klippningen är allt för hispig, vilket blir jobbigt snabbt. Skönt att de bytte regissör efter den här.

8. GoldenEye (1995, Martin Campbell)

En avhoppad rysk general har tagit kontrollen över ett militärt satellitsystem. I fel händer kan det kontrollera världens kommersiella och militära kommunikationssystem. Det finns bara en man som kan ställa allt till rätta nämligen Bond, James Bond.

Likt hela Brosnan perioden så är kvalitén en nergång i serien. Allt för ofta blir det för banalt och löjligt, man vill för mkt som helt enkelt inte fungerar. Här är startskottet och den är inte så dålig som några av de andra, här finns en del scener som är minnesvärda. Dock så känns Brosnan inte helt trygg i rollen och det hela landar på en känsla som bara blir helt okej.

7. On Her Majesty's Secret Service (1969, Peter Hunt)

Agent 007 och äventyraren Tracy Di Vicenzo slår sig ihop för att bekämpa den lömska organisationen S.P.E.C.T.R.E högst upp i de förrädiska alperna. Samtidigt försöker gruppens starke ledare Blofeldt på att sätta en lömsk plan i verket.

Först och främst, NEJ George Lazenby fungerar inte alls som Bond. Det blir ibland smärtsamt att se och hela spionkänslan försvinner tyvärr. Filmen i sig är dock inte så dum. Det är bra actionscener och storyn är bra. Telly Savalas som Blofeld är också perfekt castad. Som helhet är det en stabil bond film som dock dras ner av längden och fel man i rollen som Bond.

6. The World Is Not Enough (1999, Michael Apted)

Renard är en high-tech terrorist som inte känner någon smärta. När han sätter sina planer på att ta kontroll över världens alla oljetillgångar i verket skickas återigen agent 007 ut för att stoppa honom.

Tredje filmen med Pierce Brosnan är inte så pjåkig. Storyn är mer gedigen och skurkarna känns mer stabila. Det är även ett bra tempo i filmen som blandas med coola actionscener. Här känns även Brosnan mer trygg i rollen som bond och blommar ut lite mer än tidigare. Personligen så är det här favoriten av de fyra med honom i rollen.

5. Spectre (2015, Sam Mendes)

Ett kryptiskt meddelande från Bonds förflutna får honom att spåra upp en ondskefull organisation. Medan M kämpar mot politiska krafter för att hålla den hemliga underrättelsetjänsten vid liv, avslöjar Bond den hemska sanningen bakom organisationen.

Filmen har helt klart sina stunder med en del bra action och skurkar som fungerar bra. Problemet är tempot som är fruktansvärt segt, och filmen borde nog klippts ner en del. Känslan från Skyfall finns bitvis där men manuset är inte alls lika starkt. Det hela känns lite som en transportsträcka. Men ytan är snygg och jag föredrar helt klart Sam Mendes i samarbete med Craig alla dagar i veckan jämfört med den föregående perioden med Pierce Brosnan.

4. The Living Daylights (1987, John Glen)

James Bond skickas till Ryssland för att undersöka en KGB policy att döda alla fienders spioner och att avslöja en vapenavtal som potentiellt kan ha stora globala konsekvenser.

Jag ska erkänna att jag dömde ut John Glen som gjorde tre dåliga filmer innan denna. Därför blev jag positivt överraskad av den här som lämnade mig med mersmak. Vet att jag svär i kyrkan nu men föredrar faktiskt Dalton i rollen som 007 istället för en gubbig Moore. Så det här var en välkommen nyhet och filmen i sig är underskattad.

3. Casino Royale (2006, Martin Campbell)

Efter att ha fått 00 status och rätten att döda, ger sig James Bond ut på sitt första uppdrag som agent 007. Han måste nu besegra en privat bankir som finansierar terrorister i ett parti poker på Casino Royale, Montenegro.

Växte vid en omtitt och va bättre än vad jag minns. Nerven finns där och jag gillar farten i filmen som byggs upp av mycket action. Men filmen saknar mycket av den där Bond känslan, det känns tyvärr mycket som en vanlig actionfilm. Dock är den stark men saknar de Skyfall lyckas med så bra.

2. Licence To Kill (1991, John Glen)

När den mäktiga knarkbaronen Sánchez rymmer från fängelset lemlästar han Bonds vän samt dödar hans hustru. Bond svär på att hämnas men M tillåter inte hans känslor att styra och sätter han på ett annat uppdrag. Han beslutar sig då för att lämna sin tjänst och startar sin personliga vendetta.

I den andra och sista filmen med Timothy Dalton bjuds det på en ovanligt hård Bond. Han är ute efter hämnd vilket sätter en prägel på filmen som jag verkligen gillar. De nya filmerna har överlag haft svårt med att få till det med skurkarna, här gillar jag dock både huvudskurken och sidoskurkarna. Personligen så gillar jag Dalton och tycker det är synd att han tackade nej till att göra fler filmer. Vad man tycker om Dalton som bond eller ej så tycker jag att filmerna är riktigt sevärda och hör faktiskt till de bättre i serien.

1. Skyfall (2012, Sam Mendes)

Bonds lojalitet till M sätts på prov då hennes förflutna gör sig smärtsamt påmint. När MI6 utsätts för en attack måste agent 007 hitta och förgöra hotet, oavsett vad det personligen kommer kosta honom.

Äntligen hittar man rätt. Gillar vad Sam Mendes gör med serien och det märks att han sedan tidigare inte är någon actionregissör, vilket gör att filmen har en bättre dialog. Ja jag gillar också att man går tillbaka lite mer till rötterna med både en introduktion av Q samt Moneypenny. Här finns en riktigt bra nerv genom hela filmen och fotot är bitvis fantastiskt. Javier Bardem gör även en utav de bästa skurkarna i serien. Sammanfattningsvis är det här en riktigt bra Bondrulle som lyckas med att skapa en klassisk känsla i ett nytt format. Ja här var det inget snack, bästa filmen sedan 1971 säger inte lite.