Filmprettot Bozo

Brooklyn (2015, John Crowley) Den unga Eilis Lacey tvingas välja mellan två män och två länder när hon i 1950-talets Irland reser till Amerika. Eilis är inte helt nöjd med sitt liv och tar därför chansen att resa över atlanten när hon får ett jobberbjudande i New York. Tiden i New York, eller mer precist området Brooklyn blir inte så lätt. En stor hemlängtan tynger ner hennes tillvaro och en otillräcklighet smyger sig allt närmare. Tiden går och sakta men säkert börjar den tuffa situationen allt mer klarna upp. Vid en danstillställning träffar hon den charmiga italienaren Tony och kärleken förgyller hennes vardag. När allting går enligt en drömsk plan kommer samtalet hemifrån Irland och idyllen brister. Brooklyn är en otroligt fin paketerad film. Med snygga kostymer, en vacker miljö och ett fotoarbete som är ögongodis borde det inte klagas. Lägg därtill en stark och verklighetstrogen prestation av Saoirse Ronan som den unga Eilis Lacey. Ne, jag borde verkligen inte klaga. Kl...

4. Efterskalv (2015) John har precis blivit frisläppt från sitt fängelsestraff. Han vill nu börja sitt liv på nytt. När han återkommer till det lokala samhället så är hans brott vare sig förlåtet eller glömt. Ulrik Munther som spelar John gör ett trovärdigt pottätt av den vilsna unga mannen. Det är en bra filmdebut, kan dock tycka att han blev lite väl lovordad. Efterskalv belönades med tre guldbaggar bästa film, bästa regi och bästa manliga biroll. Helt uppåt väggarna fel enligt mig. Filmen är nämligen otroligt seg och rätt intetsägande. Finns heller ingenting som fastnar på mig, storyn känns tämligen förutsägbar. Självklart finns det ett djup och en intressant frågeställning som väcks i filmen. Som helhet räcker det inte fram. Jag kommer inte ge den här en andra chans på ett bra tag. Betyg: ✅✅ 3. Hets (1944) Alf Sjöberg som regissör och ett manus skrivet av Ingmar Bergman, med den grunden är det svårt att misslyckas. Hets är en tidlös skildring av maktmissbruk oc...

Black Mass (2015, Scott Cooper) James "Whitey" Bulger växte upp i Boston med sin vän John Connolly, decennier senare så möts de igen. Under det rådande 70-talet så hade "Whitey" vid det här laget blivit ledaren för irländska maffian, John däremot är nu en högt uppsatt person inom FBI. Tillsammans inleder de ett samarbete som kommer att förändra hela den undre världen i Boston. Storyn i sig är intressant och man fastnar snabbt för "Whitey" som karaktär. Han är hänsynslös men samtidigt en älskande familjefar. Måste lyfta fram sminkarbetet som är riktig toppklass, Johnny Depp går knappt att känna igen alls. Värt att också notera är fotot där landskapen samt Bostons stadskärna visas på ett stilrent vis. Johnny Depp skulle äntligen få återupprättelse efter en rad mediokra prestationer de senaste åren. Det var så snacket gick när maffia dramat Black Mass släpptes. Hyllningarna och jämförelse med forna glansdagar rullade in. Det råder ingen tvekan om a...

Komedi är en genre där jag har svårt att riktigt uppskatta det jag ser. Självklart gillar jag att skratta, jag har humor (tro det eller ej). Problematiken ligger i att jag väldigt sällan skrattar naturligt när jag ser komedier. Det blir krystat och i många fall är filmerna allt för banala för min smak. Dock finns det många bra komedier där skrattet kommer utan att jag tänker på det, den känslan vill jag komma åt. Först då når komedier sin fulla potential och ger människor en välbehövlig flykt från vardagen. Dagens inlägg kommer ta upp fyra komedier av blandad kvalité. Högt och lågt så att säga. 4. Baby's Day Out  (1994) En liten baby blir kidnappad från sitt kärleksfulla hem av tre herrar som har i åtanke att tjäna en stor summa pengar genom utpressning. Allting går dock inte som planerat när babyn rymmer och de måste då göra allt för att hitta den igen. När jag skriver om den här filmen så får jag erkänna att den ligger varmt om hjärtat på mig. Den här 90-tals pärlan är ja...

LOCKE (2013, Steven Knight) I 85 minuter får vi följa Ivan Locke, en älskad familjefar med ett välbetalt jobb inom byggbranchen. Allting ställs på sin spätts då han kvällen innan ett stort byggprojekt sätter sig i bilen för en färd som riskerar hela den tidigare trygga tillvaron. En bil och en mobiltelefon, så enkelt koncept skulle kunna falla platt. Här gör det inte det! Filmen skapar en tät stämning som får mig att känna obehag. Steven Knight har gjort ett fint arbete med manuset som rycker tag och är ständigt intressant, trots begränsade resurser. Det som får filmen att sticka ut från mängden är Tom Hardy, eller rättare sagt en storspelande Tom Hardy. Ensam bär han hela storyn framåt med ett ångestladdat och genuint potträtt av en man som vill göra rätt. Han har blivit en av de skådespelarna som ger mig glädje när jag läser hans namn i en rollista. Personligen lider jag inte av klaustrofobi, men jag kan föreställa mig rädslan samt ångesten som uppstår om det inte finns ...

4.  A Cure For Wellness Jag är svag för Si-Fi thrillers, det får jag erkänna.   Ex Machina   gav mig också en otroligt bra vibe när jag såg trailern. Filmen lyckades som tur var också leva upp till de högt ställda förväntningarna. Första   Alien  filmen är även det en av de bästa filmerna som gjorts i min mening. Ja ni förstår kanske vart jag vill komma. Trailern till A Cure For Wellness väckte således min nyfikenhet. Den handlar kort och gott om en ung man som ska rädda sin chef från ett behandlingshem, men det är något väldigt skumt kring verksamheten. Om den står pall för trycket det vet jag inte. Min magkänsla säger mig att det här kan vara riktigt bra. Helt klart värt en chansning i alla fall.  3. T2 Trainspotting   Det här med uppföljare är ju alltid knivigt, speciellt när första filmen är otroligt omtyckt. Lägg då till att det dröjer hela 20 år tills de lösa trådarna tas upp eller en ny fortsättning på storyn kommer. Trainspo...