Fortsätt till huvudinnehåll

Onsdagsfilmen: The Batman


Titel: The Batman
Genre: Action / Drama
Land: USA
År: 2022
Regi: Matt Reeves
I rollerna: Robert Pattinson, Zoë Kravitz, Jeffrey Wright, Paul Dano, Colin Farell

När den gåtfulle skurken Riddler börjar mörda viktiga politiker i Gotham tvingas Batman in i en härva av stadens hemligheter fylld av korruption, samtidigt som han måste ifrågasätta sin egna familjs historia.


Gotham City är återigen i fara och den här gången vill den sadistiske mördaren och skurken Riddler straffa stadens invånare för sina synder. Batman, hjälten som slåss för rättvisa och hjälper de oskyldiga, han har vid den här tidpunkten bekämpat brott i två år. Men han kämpar med sina egna demoner och sin familjs riktiga historia. När han själv blir indragen i Riddlers mörka spel tvingas han ifrågasätta stadens trovärdighet och hitta sanningen innan det är försent...


Behövdes det en ny omgång med Batman filmer? Det går bestämt att ställa sig den frågan, definitivt efter haveriet med Batman v Superman: Dawn of Justice. Sen blir det svårt att inte jämföra och dra paralleller till Christopher Nolans Batman trilogi som verkligen lyckades skapa ett spännande och kvalitativt universum. 

Med det sagt så inleder den här filmen starkt. Tonen sätts direkt i inledningen med tonerna från Nirvanas "Something in the Way" och det märks att regissören Matt Reeves valt en mörkare, smutsigare inramning än tidigare. Scener med ihärdigt regn avverkar varandra och det blir våldsamt grafiskt fort, även musiken är bombastisk samt ihärdig. Fotot och färgsättningen är verkligen en höjdare, jag uppskattar också klippningen i kombinationen med soundtracket. Så långt är filmen spot on. 


När Robert Pattinson annonserades som den den nya hjälten var det många som höjde på ögonbrynen. Han må ha tvättat bort sin Twilight stämpel och bevisat att han är en riktigt duktig skådespelare med ett par gedigna roller, men var han Batman material? Det visar sig inte bli helt fel, han övertygar kanske inte men gör heller inte bort sig. Istället är det Paul Dano som lyser starkast i sin roll som huvudskurken The Riddler, här är han både obehaglig och stark i sina dialoger. 


Vad som inte fungerar är speltiden, som landar på 176 minuter. Det finns filmer som klarar av att bära upp en sådan speltid, det här är dock inte fallet. Redan i första halvan uppstår en del transport sträckor och jag fängslas inte helt av upplägget där det ofta blir allt för tillagt "dramatiskt". Det är någonting som gnager och det känns spontant som att man lånat lite väl mycket från serien Gotham både i historien samt utformning. En del scener och moment får mig verkligen att bli taggad men på det stora hela så blir det tyvärr ganska tråkigt.


Jag uppskattar att Matt Reeves försökt få till  en ny mörkare stil och bitvis lyckas The Batman både engagera samt förundra. Det största problemet är speltiden och bristen på att få storyn att fungera fult ut. Filmen är värd en titt absolut, men inte en skapelse som får mig hänförd eller ger mig en längtan efter mer. Summeringen blir att det här trots att det inte är en dålig film i sin helhet så landar känslan i att det här är en besvikelse. Kanske hade jag förväntat mig nåt annat. Av vad kan man fråga då? Svårt att sätta ord på det, kan vara så att mina förväntningar var för höga. Någonting som ofta kan få negativa konsekvenser. Men här och nu så landar betyget på en 3a som får ett svagt plus främst för sin träffsäkra yta. 

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
-----------
Totalt: 17

Betyg: ✅✅✅➕

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Filmåret 2007: Topp 10

Topp 10 - 2007 Filmåret 2007 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett av mina bästa filmår, som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 7 - USA  3 - Storbritannien 10.  Lars and the Real Girl   (Craig Gillespie) En förvirrad ung man inleder ett okonventionellt förhållande med en docka som han hittar på internet.  Ryan Gosling är toppen. Filmen i sig är också riktigt stark där många intressanta ämnen bearbetas och framförs på ett underhållande sätt. Det finns definitivt en förkärlek från min sida till små filmer som lyckas leverera stora känslo...

Filmåret 2008: Topp 10

Topp 10 - 2008 Filmåret 2008 visar sig vara en riktig höjdare. Här finns det en härlig bredd med många toppar. Det bjuds på mycket känslor och upplevelser som verkligen etsar sig fast. Listan var en utmaning att sammanställa där många slagkraftiga titlar slogs om platserna. Det blev en kamp om ett par platser där några försvann och bytte position i sista sekund. Magkänslan får som alltid en huvudroll på sådana här listor. Summeringen blir: ett starkt filmår som levererar flera minnesvärda cinematiska upplevelser.  På topp tio återfinns filmer från: 4 USA  3 Storbritannien 1 Sverige 1 Tyskland 1 Israel 10. Die Welle / The Wave   (Dennis Gansel) En gymnasielärare som leder ett projekt om diktaturer tar till ett okonventionellt knep. Han och eleverna startar själva en fascistisk rörelse. Det dröjer dock inte länge innan det urartar och rörelsen börjar leva sitt eget liv. Välgjord och gripande drama som både provocerar samt väcker starka känslor. Har alltid gillat tysk film o...

Serie: Fleabag

Titel: Fleabag Land: Storbritannien Regi: Harry Bradbeer Manus: Phoebe Waller-Bridge Genre: Komedi / Drama År: 2016 - 2019 Säsonger: 2 // Avsnitt: 12 I rollerna: Phoebe Waller-Bridge, Sian Clifford, Andrew Scott, Olivia Colman, Bill Peterson Fleabag är en frisinnad, arg och förvirrad ung kvinna i London. Livets utmaningar smälter samman medan historien fylls med en ström av interaktioner där diverse familjemedlemmar, ragg och oväntade möten avlöser varandra. En tydligt återkommande kännetecken i episoderna är när  huvudkaraktären bryter den fjärde väggen för att ge utläggning, interna monologer och en löpande interaktion med publiken.  “Being proper and sweet and nice and pleasing is a fucking nightmare. It’s exhausting.” Seriens skapare Phoebe Waller-Bridge (Spelar i huvudrollen) har även skrivit manuset där hennes soloshow från Edinburgh Fringe Festival är största inspiration. Psykisk ohälsa, familjerelationer, sex, religion och identitetssökande är några återkommande ...