Topp 10 - 2018
2018 var ett filmår där de sågs många filmer men inte så många som golvade mig. Kanske hade jag lite för höga förhoppningar eller så hade filmerna under det här året svårt att träffa rätt på mig. Det fanns dock några undantag. Listan toppas av en personlig favorit som är en given etta men resten av listan är väldigt jämn där jag fick gå lite på magkänsla och dagsform. Det var även ett par filmer som var med på listan men som efter en del funderingar åkte ut. Som avslutning beskriver jag filmåret 2018 som intressant men kanske ett av mina svagare under 2010-talet för min del.
På topp tio återfinns filmer från:
6 USA
6 USA
1 Sverige
1 Italien
1 Irland
1 Japan
10. If Beale Street Could Talk (Barry Jenkins)
Tish och Fonny har varit vänner sedan barnsben och är nu förlovade där de planerar en framtid tillsammans samtidigt som de väntar sitt första barn. Lyckan krossas dock när Fonny blir arresterad för ett brott han inte begått, Tish och deras föräldrar gör allt de kan för att bevisa hans oskuld.
Barry Jenkins lyckas återigen skapa ett drama som berör. Fotot, musiken och skådepelarna är allt högklassigt. Känner kanske att det blir lite långsam på sina håll och de hade kunnat utveckla begynnelsen till relationen mer. Inte lika lysande som Moonlight men trots det så är det här en film som förtjänar sin plats på listan.
9. Dogman (Matteo Garrone)
I utkanten av Rom driver Marcello en hundsalong, men lönsamheten är låg så för att dryga ut kassan langar han kokain. Samtidigt som han vill ägna all sin tid och kärlek till hundarna samt hans dotter, tvingas han in i grövre kriminalitet från boxningsveteranen Simone som pressar honom allt mer...
Ett italienskt kriminaldrama som verkligen lyckas bli både obehaglig och underhållande med en mörk humor. Det är en film som vågar visa upp en sida av Italien som är både smutsig och desperat. En liten film som tåls att ses om.
8. The Favourite (Yorgos Lanthimos)
Lanthimos har sedan sin debut varit en vattendelare. Antingen så finner man hans skapelser intressanta och banbrytande, eller så känner man att det är allt för abstrakt och konstigt. Jag har sen start varit en av dem som alltid är nyfiken kring hans filmer och The Favourite är ett egensinnigt kostymdrama som levererar. Inte hans starkaste i min mening, trots det en sevärd historia som bjuder på fina prestationer rakt igenom.
En pappa och en dotter lever en perfekt men mystiskt existens i Forest Park som är ett naturreservat i Oregon. Där har de sällan kontakt med resten av världen, efter ett misstag får de dock myndigheterna efter sig och duon försätts på en nyckfull resa i jakt på ett nytt hem.
Jag gillade verkligen den här indiepärlan. En intressant skildring av en far och dotter relation som skapar en premiss som skiljer sig från mängden. Fint foto med härliga miljöer inramar en story som får ta tid på sig. Det är en lågmäld lite långsammare film som är värd en titt. Ben Foster och Thomasin McKenzie är också helt briljanta tillsammans.
6. Robin Williams: Come Inside My Mind (Marina Zenovich)
En inblick i skådespelaren och komikern Robin Williams liv samt karriär.
Det här är en underhållande och gripande dokumentär om en av de mest uppskattade personerna i hollywood. Dokumentären lyckas träffa helt rätt på så många punkter och har en fin balans. Helheten blir en värdig hyllning till Williams och en dokumentär som tåls att återkomma till.
Miles Morales är en 13-årig kille från Brooklyn, han är en klipsk tonåring som gillar att hänga med sina vänner och att utöva sin gatukonst. Men samtidigt som vardagen ska klaras av måste han omfamna sitt nya oväntade liv som den nye Spider-Man. Det blir en upplevelse som skall komma att röra sig genom flera dimensioner.
Ursäkta språket, men FAN vad jag uppskattar animering som vågar flytta gränserna och utmana den visuella upplevelsen. Visuellt är det här en jäkla resa där varje scen är en ren njutning för ögat. Filmen har högt tempo och bra ballans mellan humor samt spänning.
4. Green Book (Peter Farrelly)
Året är 1962 och utkastaren Anthony "Tony Lip" Vallelonga befinner sig tillfälligt mellan jobb. Efter lite om och men beslutar han sig för att tacka ja till jobbet att köra musikern Dr. Don Shirley på en tvåmånaders turné i djupaste amerikanska södern. Det visar sig bli en roadtrip som kommer att påverka dem båda.
Ibland behöver man bara en riktigt bra feel-good film av rang. Green Book är nästan en definition av just det. Starka prestationer och framförallt fin kemi mellan huvudrollsinnehavarna gör att det här är en fröjd att beskåda. Kommer inte med något nytt revolutionerande men gör de mesta av formatet och lyckas skapa en riktigt bra film.
3. Goliat (Peter Grönlund)
Kimmie är bosatt i en liten bruksort någonstans i Sverige. När hans pappa ska åka in i fängelse förväntas han ta över försörjningsansvaret för familjen och även faderns kriminella verksamhet. Det blir en inre kamp för Kimmie som slits mellan lojaliteten till familjen och drömmen om ett annat liv.
Peter Grönlund har gjort det igen, Tjuvheder var enorm och hans nästa film är minst lika träffsäker. Det här är svenskfilm när den är som bäst. Trodde aldrig att svensk diskbänksrealism kunde få fram hur det sociala arvet kan styra en människas liv på det här sättet. En film som biter sig kvar och bjuder på fin fina prestationer rakt igenom.
2. Shoplifters (Hirokazu Koreeda)
En fattig japansk familj som hankar sig fram på tillfälliga jobb och lågbetalda löner tvingas till snatteri för att få det att gå runt. Vid ett tillfälle stöter de på en flicka som de efter vissa omständigheter bestämmer sig för att rädda undan sitt öde och helt enkelt adoptera henne. Efter att hon anmälts försvunnen börjar polisen söka efter flickan.
Jag är ju svag för diskbänksrealism. När det målas upp på det här sättet och placera det i den underbara japanska miljön så är det fullpott. Karaktärerna känns alla levande och filmen bjuder även på svärta samt humor. Det finns nåt härligt cyniskt över det hela samtidigt som det är en varm film. På det stora hela mycket kvalitativt och tänkvärt.
12-årige Atari arbetar för den korrupte borgmästaren i stan som avskyr hundar. När alla hundar en dag blir skickade från staden till en stor soptipp så tar Atari saken i egna händer och beger sig ut på en resa till Trash Island i hopp om att hitta sin vakthund Spot.
Det är ju ingen hemlighet att jag är ett stort fan av Wes Anderson och hela hans magiska touch. Det är heller ingen hemlighet att jag älskar stop-motion animering, när man kombinerar de båda så blir det vackert, storslaget och alldeles underbart. En ung-vuxen film som både har hjärna och hjärta.
Några filmer som slogs om platserna på listan:
Sämsta filmen: The Kissing Booth
Att den här filmen i skrivande stund fått två (!!!) uppföljare är för mig helt sinnessjukt. Förutsägbar, super klyschig och konstiga värderingar. Undvik denna, finns så många andra ungdomsfilmer som är så mycket bättre.
Största besvikelsen: Bird Box
På pappret en spännande och tät thriller. Utförandet flög dock inte alls för min del, allt för lång och regissören lyckas inte hålla intresset uppe filmen ut. På det stora hela godkänt men inte mer, hade förväntat mig att bli hänförd någonting som inte inträffade.
Kommentarer
Skicka en kommentar